Poetry Slam
är tävlingar i estradpoesi.
Vid lokala slamkvällar är alla som skriver poesi, på vilket språk som helst, välkomna att delta.
Dikterna ska vara originaltexter,
framförda av poeten själv.
Frivilliga ur publiken, tre eller fem
personer, bildar jury och ger poäng
för varje framträdande.
Idrott eller
litteratur ?
Poesi eller
teater ?
Centrallyrik eller
ståuppkomedi ?
Allt på en gång:
Poetry Slam !
Så här kan det gå till...
Från I.O.P.P Umeå / Solja Krapus numera nerlagda sida
"Poetry Slam Sverige"
Efter det sista ordet brakar applåderna loss och den omtumlade poeten bugar sig och vacklar ned från scenen. Pratet och sorlet fyller lokalen. De fem jurymedlemmarna som sitter här och var i publiken antecknar sina poäng på papperslappar. MC, Master of the Ceremonies, intar platsen vid mikrofonen och uppmanar juryn:
- Domarna som är klara håller upp en tumme. En, två, tre, nu ser jag fyra tummar, fem tummar uppe. Kan jag få poängen!
Nu visas alla lapparna upp.
- 8,9. 9,4! (nu jublar publiken) 9,0 (något mindre jubel) 7,6 (några i publiken buar åt domaren som de tyckte gav för låga poäng) och slutligen 9,1 (jubel igen)
- Vi drar av den högsta och den lägsta poängen och kvar blir sammanlagt 27,0 poäng!
Återigen stort jubel och applåder. Det var högt betyg! Nu är det nästa poets tur att kliva upp på scenen och koncentrationen riktas mot henne.
Så kan det gå till när det pågår ett Poetry Slam. Stämningen i lokalen pendlar mellan en koncentrerad tystnad och entusiastiskt applåderande, skrikande och hoande. Platsen kan vara en pub eller ett kafé och publiken består av alla slags människor. Många är poeter själva. Ev del av dem tävlar, andra lyssnar och somliga samlar modtill att vara med på öppen scen i slutet av kvällen. Nästa gång kanske de till och med deltar i själva tävlingen.
När poeten fått sina poäng är det alltså mottävlaren som får pröva sina vingar. Den som vinner duellen får möta en ny motståndare i turneringen. Till slut återstår en poet som blir kvällens vinnare och får se fram emot semifinal och den stora finalen om några veckor.
Och alla som inte vann får börja om hur många gånger som helst.
Poeten Erkki Lappalainen
är den som bär ansvaret för
att företeelsen Poetry Slam
kom till Sverige. Idéen har
han tagit hem från USA där
man har hållit på och slammat
i ett drygt tiotal år.
Poetry Slam har sina rötter i punken. För många blev detta ett slags forum för att göra sin röst hörd och för en del innebar Poetry Slam ett startskott till att börja skriva poesi. Det var en möjlighet för drömmare att ställa sig på en scen och göra sitt poem. De var stjärnor som inte sjöng. Poetry Slam var inte den sortens kultur som viskades fram i smala kretsar i salongerna utan levererades på ett direkt sätt, levande och uppkäftigt, passionerat och överraskande med en omedelbar kontakt mellan poeten och publiken. Det var ingen finkultur. Här tillät man lite skit under naglarna. Så som punken hade sina idoler som bara kunde ta tre ackord, hade även Poetry Slam poeter som inte kunde stava. Men de skrev dikter!
Och publiken var ny. En åhörarskara som kanske i vanliga fall aldrig skulle gå på en poesiafton.
Enligt Erkki skall man ta den här tävlingen med en seriös klackspark. Framförallt är det ett tillfälle för poeter att möta en intresserad publik.
Och slutligen:
Det är inte poängen som är poängen. Det är poesin!
