Jag är

kluckande vatten

Pladdrande mot

strandkanten

Jag är följsamt böljande fält

Eller den där aspen

som står där

i blåsten

och flaxar med

alla fyrahundra händer

Vinkar

och visar bleka handflator

 

Jag är

jordfast granit

Min stam har en fast kärna

 

Så det gör ingenting

att min kjol är

som ett segel på slör

och du tar mig för

vad jag ser ut som.

När du slutar bottna

och har kramp i vaden

kan du lugnt

greppa tag i mig

 

Inte för att jag lovar någonting

men jag håller

snäppet bättre

än ett halmstrå

 

Solja