Jag föddes i Värmland en midsommar och bars till mitt hem i Degerfors. Efter 4 marsvin, 2 tandställningar och en krockad folkvagn beslöt jag att pröva lyckan i Göteborg. För att göra en lång historia kort kan bara nämnas att : man har bara så roligt som man gör sej. Så efter 8 lägenheter,2 bilar, 9 arbetsgivare, en katt, 11 kattungar och två krossade hjärtan-varav det ena var mitt eget, så tog katt och pinaler plats i röda Amazonen för att ge Malmö en ärlig chans.
Nåväl.. man kan ju inte ha tur jämt, och även om det började bra så hjälper det inte att landskap, människor och företeelser till slut fick mina sinnen att proppa igen av nåt slags segt ämne som jag fortfarande än i dag känner av när jag ser på ett särdeles tråkigt TV-program, tex boktipset eller café norrköping.
Men varför lida i onödan. Tänk vad många platser det finns att bo och leva på - Så efter en snabb energipåfyllning i Göteborg, en fanatisk man, några trofasta vänner, tröstande ord, uppmuntringar, beröm och vanligt fuckin friendship var såren läkta och jag kände mej redo för Vetlanda.
Vetlanda ligger enligt kartboken i Småland - mittemellan det mesta och långt ifrån civilisationen. Men tänk vad skönt det är ibland att slippa jäkt och stress och bara gå och påta i en jordhög, hugga i ett vedträ, låta maskarna ha sin kompost och korna sitt planlösa strövande- äta och släppa sin skit där det passar. Förövrigt lärde jag känna några hästar drejade 2 krukor och gungade en ansenlig mängd timmar i en blå hängmatta.
Den sista tiden rannsakade jag mej själv och beslöt att driva upp tempot 2 hack och göra som jag brukar - kamma mej, tvätta bilen, - ta katt och pinaler och sträcka på benen ett slag. Inte av nån speciell anledning direkt - inte ens ett krossat hjärta. - bara ren och skär äventyrs lusta. Dessutom ska man låta bönder vara som bönder brukar. Detta är min sanna övertygelse.
Så kom det sej att katt, pinaler, Amazon och undertecknad styrde kosan mot havet igen, denna gång Halland. Ja, varför inte nånstans hamnar man ju när man åker sin väg. det tog stopp i Steninge - av den enkla anledningen att Amazonen är olämplig som båt.
Tänk vad tiden går när man har roligt. Snart är det dags att flytta igen eller som man brukar säja - vägen är allt, målet är inget och redan har det kommit kärlek och kyssar - både för missen och musen. Dessutom är jag en ganska lättroad person. Och mitt arbete består fortfarandeav nio olika arbetsgivare och fortfarande existerar vanlig hederlig vänskap.
Ha en bra dag ! Hälsningar Eva och Ubåten (katten)