|
Rinkeby 2001 SM i Poetry Slam Slammaster-mötet i Rinkeby Protokoll Tid: Lördagen den 26 maj 2001 Plats: Rinkeby Folkets Hus Närvarande: Ellinor Fylkeson, Sala, Mikael Lindmark, Sorsele, Eleonora Luthander, IFFIS Sthlm/Rinkeby, Evy Söderman, IFFIS, Kabina Karlsson, Sala, Malin Anneteg, Sala, Johan Nordgren, Slam Café Stockholm, Pia Kocahärzem, Skärholmen, Iris Berggren, Rinkeby, István Molnár, Slam Café Stockholm, Eric Fylkeson, Sala, Johan Thulin, Nyköping, Solja Krapu, Umeå, Ulrika Ahlstrand, Umeå, Karin Ferry, Umeå, Carina Bergström, Sorsele, Åke Berglund, Sorsele, samt i slutet av mötet även Eugenia Gorelik, Slam Café Stockholm. § 1 Ellinor Fylkeson valdes till ordförande för mötet. § 2 Karin Ferry valdes till sekreterare för mötet. § 3 Malin Anneteg och Pia Kocahärzem valdes till justerare för mötet. § 4 Följande dagordning fastställdes för mötet: 1. REGELFRÅGOR MC-skap Röst och Rörelse Sampling 2. PROBLEM SOM HAR UPPSTÅTT 3. FRÅGOR AV PRAKTISK KARAKTÄR Bouts m.fl. 4. RIKTLINJER 5. UTVÄRDERING 6. ÖVRIGA FRÅGOR 1. REGELFRÅGOR § 5 MC-skap Solja Krapu konstaterade inledningsvis att det är bra att ha gemensamma regler för MC-skap. Hon framhöll vikten av att MC:na inte är partiska och inte kommenterar dikterna och tyckte att det hade fungerat bra under SM:et. Hon tyckte att MC:n i början särskilt skulle nämna att han/hon inte får kommentera dikterna så att de uteblivna kommentarerna inte av publiken upplevs som likgiltighet. Hon tyckte också att MC:n i förväg skulle nämna att jurymedlemmarna inte skulle skoja med poängen och t.ex. ge en matematisk dikt 3,14 p. och en dikt som anspelar på sex 6,6 p. Solja fann det olämpligt att MC:n skulle berätta om ett eventuellt personligt förhållande till poeterna och kritiserade Eric Fylkeson för att ha gjort detta. Hon tyckte inte heller att en MC skulle säga vare sig "Visst är det underbart med poesi" eller "Det är kvavt här. Ljusen äter upp syret" efter att någon har läst. (Eric Fylkeson hade fällt den senare repliken när en av arrangörerna under tävlingen smög fram och ställde en grupp värmeljus på scengolvet.) Solja kritiserade, vidare, Eugenia Gorelik för att denna under pågående tävling sagt sig vara partisk för många lag och därvid särskilt nämnt Umeå. Eugenia fick dock beröm för att ha påtalat rekvisita bra. Solja avslutade sitt inlägg med påpekandet att MC:n inte får prata om sig själv så att uppmärksamheten dras från poeterna. Helst skulle en MC fylla ut väntetiden med tal om poesi. Därefter följde en ingående diskussion om MC-skap. Eric Fylkeson, som berättat ett par anekdoter om ett par poeter, höll med om att det kanske var fel att göra det, men det hade skett först efter diktläsningen och endast i syfte att skapa en kärleksfull atmosfär. Kommentaren angående repliken om ljusen gick inte att ta till sig, konstaterade han. Det är en realitet att ljus konsumerar syre. Luften hade redan känts syrefattig, och det skulle bli ännu värre i och med att värmeljusen plötsligt ställdes fram. En MC måste få vara spontan och uttrycka känslor. Det är ett mycket speciellt uppdrag, där stämningsskapandet är viktigt, framhöll Eric. Flera poeter höll med om att MC:n måste få uttrycka känslor. En poet tyckte att en MC ska få prata om känslor men inte direkt efter diktläsningen och utan att nämna poeters namn. Karin Ferry uttryckte sin uppskattning av Eric Fylkeson, som hon tyckte varit den överlägset bästa MC:n, som använt väntetiderna till att förmedla erfarenheter av poesi, poeter och kulturella kuriosa på ett underhållande och lärorikt sätt. Flera personer hade störts av att Eugenia Gorelik använde pauserna till att tala om sig själv och därmed drog uppmärksamheten från de tävlande poeterna. Eleonora Luthander påtalade det olämpliga i att Eugenia hade upplyst publiken om att de olika medlemmarna i en jurygrupp höll på var sitt lag, och ännu värre tyckte hon det var att det i den jurygruppen fanns närstående till en medlem i det konkurrerande Husbylaget. Hon uttryckte förbittring över att Eugenia hade utsett en jävig jurygrupp när det fanns så mycket folk i publiken att välja på. Hon hade mått mycket dåligt av situationen och inte kunnat ge sitt bästa men känt sig förhindrad att protestera då hon själv tävlade, sade hon. Hon hade också känt sig kränkt av att Eugenia hade dragit av hennes högsta poäng med ett skratt. Hon betonade vikten av att MC:n är objektiv. Ulrika Ahlstrand tyckte att både Eric Fylkeson och Eugenia Gorelik hade varit bra MC:n och med bra uppsåt. Malin Anneteg berättade att Annika Brink hade skapat stor osäkerhet genom att inte vara tydlig i sina instruktioner till juryn. Kalibreringsdiktens funktion blev oklar. Malin menade att det var viktigt att kunna känna tillit till att MC:n har kontroll och inte är osäker. Johan Nordgren uttryckte åsikten att om jurypåverkan ska undvikas måste MC:n "hålla käften" och applåder undvikas. § 6 Röst och Rörelse István Molnár fann Röst och Rörelse vara en onödig gren i Poetry Slam eftersom den individuella grenen kan innehålla allt som hör till Röst och Rörelse. Om grenen över huvud taget ska finnas behövs kvalificeringar. Johan Nordgren tyckte att det var roligt med Röst och Rörelse just p.g.a. att gränserna var oklara. Kabina Karlsson tyckte att Röst och Rörelse inte fyllde någon funktion. Antingen skulle grenen tas bort eller också skulle man särskilja den från den individuella grenen genom att införa begränsningar i den individuella grenen. Solja Krapu ansåg att man inte kan begränsa rörelser i den individuella grenen. Men i Röst och Rörelse ska rörelsen inte vara en illustration utan förstärka dikten, vara en komplettering, framhöll hon. Johan Nordgren tyckte att man borde införa kvalificeringstävlingar, medan Solja Krapu tyckte det skulle vara svårt att kräva kvalificeringar men förespråkade att man skulle uppmuntra det. Eric Fylkeson gjorde en sammanfattande definition: i Röst och Rörelse finns det anspråk på att använda röst och kropp, och i den individuella tävlingen finns det möjlighet att använda röst och kropp. § 7 Sampling Med anledning av att triathlonlaget från Halland gjorde ett framträdande där dikten till 100 % bestod av citat från kända sångtexter, ramsor, ordspråk etc. väckte Karin Ferry frågan om sampling. Frågan gällde om det verkligen kan tillåtas i ett estradpoesi-SM att poeten inte har skrivit ett enda ord själv utan endast sammanställt kända fragment på ett nytt sätt. Diskussionen visade att alla var överens om att citat måste framgå tydligt eller också anges i förväg. Däremot var meningarna delade i fråga om lämpligheten. Karin Ferry framkastade att det vore rimligt att kräva att åtminstone 50 % av texten var poetens egen. Eric Fylkeson upplyste om att det finns en särskild konstform, Cut Up, där inte ett ord är eget, och tyckte det var naturligt att tillåta denna särskilda konstform. István Molnár och Solja Krapu tyckte också att Cut Up skulle godkännas som en särskild form, Solja Krapu med tillägget att det kunde nämnas inledningsvis om man gör en Cut Up. Pia Kocahärzem tyckte att det hade stört att Hallandsgruppens triathlontext bara bestått av citat. Karin Ferry undrade hur man skulle ställa sig om det bara var exempelvis 80 % citat. Hur skulle mötesdeltagarna reagera som tävlande om en poet under rubriken Cut Up sammanställde en rad citat ur konkurrerande poeters texter och läste sin text innan upphovsmännen fick läsa sina orginaltexter själva? Då skakade de församlade poeterna på huvudet och log men bestämde att sampling var tillåten. 2. PROBLEM SOM HAR UPPSTÅTT § 8 De problem som uppstått ansågs redan vara lösta, och punkt 2 ströks. 3. FRÅGOR AV PRAKTISK KARAKTÄR § 9 Antalet lag, bouts och kvalificeringstävlingar (I Regelboken s. 6 står det: "Under kvalificeringstävlingarna möts lagen i så kallade bouts. En bout är en trelagstävling." Under SM:et hade det förekommit både fyra och fem lag i tävlingarna, som kallats 4-lagsbouts och 5-lagsbouts.) Solja Krapu ställde frågan hur många lag det skulle vara per bout, och Johan Nordgren svarade att antalet deltagande lag avgör detta. Med 15 lag var det praktiskt med 3 lag per bout. Solja Krapu konstaterade att med 3-lagsbouts blir det många som får 1, 2 och 3. Om man i stället för 3-lagsbouts skulle ha 5-lagsbouts, skulle de lag som fick 4 eller 5 då ha någon chans? Vidare ställde hon frågan om det skulle vara bättre att ha två kvalificeringskvällar och en semifinal i stället för tre kvalificeringskvällar före finalen. Eric Fylkeson framhöll att om det är många lag i en bout är det otillfredsställande att framträda sist på scenen. Det är också svårt att hitta tre likvärdiga scener, och det är trist om lagen utgör halva publiken. Det är viktigt att scenerna är likvärdiga och att man får en rejäl publik. Därför är det bättre med två 3-lagsbouts på samma scen. István Molnár menade att med facit i hand tyckte han att det skulle ha varit bättre med två kvalkvällar och en semifinal i st.f. tre kvalkvällar före finalen. Med tre parallella scener hade det vid ett tillfälle varit så liten publik att man tvingats nöja sig med en tremannajury. Med en semifinal skulle det vara tråkigt att alla inte fick vara med och läsa ända fram till finalen, men man skulle garanterat få en rejäl publik. Solja Krapu framhöll att om man hade 12 lag med två 3-lagsbouts på två scener onsdag och torsdag skulle de tävlande kunna lyssna mycket bättre på de övrigas dikter, och under semifinalen på fredagen skulle många bara kunna lyssna, och det skulle bli ett sug efter öppen scen. Det skulle alltså vara bra med två kvalkvällar, en semifinalkväll och en finalkväll. Eric Fylkeson tyckte att förslaget med två scener och två 3-lagstävlingar per scen var bra men påpekade att man kunde ha ett sådant arrangemang även den tredje kvällen i st.f. semifinal. Vidare förordade han att man skulle utöka antalet finalister och ha 4 finalistlag i laggrenen och 8 finalister i den individuella tävlingen även om det skulle dra ut på tiden. Kabina Karlsson stödde detta förslag och tyckte det skulle vara roligt att få läsa tre kvällar och positivt med några fler i finalen, 4 lag och 8 individuella. István Molnár ställde frågan vad som skulle hända om tio eller tolv lag anmälde sig, och Solja Krapu menade att man då fick utgå från en idealisk lösning och anpassa sig till den så bra det gick. Eric Fylkeson påpekade att om antalet lag i SM ökade så skulle möjligheterna att anordna SM minska på de mindre orterna. Solja Krapu menade att om många lag anmäler sig måste man kanske ha regionala finaler, och i så fall måste någon samordna det. Det enklaste vore att ha 12 lag och två scener med två 3-lagsbouts per scen. Men om 15 lag anmälde sig skulle tre scener krävas. När man började få 12-13 anmälda lag och intresset fortsatte kunde man uppmuntra fler att anmäla sig så att man fick ihop 18 lag till tre scener. István Molnár tyckte det var tveksamt med 18 lag. Eric Fylkeson tyckte att man kunde ha 12 eller eventuellt 18 lag enligt en regional princip. Först kunde man göra en grov regional indelning i 3-4 regioner med 4 lag från varje region. Solja Krapu framkastade att om exempelvis 3 lag anmälde sig från Stockholm så kunde arrangören säga att lagen fick göra upp regionalt först. Då måste man kanske tidigarelägga tävlingarna och kräva anmälningar till SM redan i början av säsongen. Åke Berglund undrade vem som skulle få plats om en region hade lagplatser över. Eric Fylkeson menade att regionen då fick ge platserna till andra regioner. De som hade störst geografisk spridning skulle få lagplatserna. Åke Berglund påpekade att man måste ta hänsyn till slamorternas folkmängd också. Men man kunde inte bara titta på antalet invånare per kvadratkilometer. Sorsele t.ex. hade inte ens en invånare per kvadratkilometer och skulle med ett sådant förfarande knappast bli representerat alls trots att det är en aktiv slamort. Å andra sidan var det också viktigt att storstadsregioner med många aktiva slamorter kunde få en något högre tilldelning av lag för att fördelningen skulle bli så rättvis som möjligt, menade han. Solja Krapu instämde och framhöll att det viktiga - både i fråga om glesbygden och i fråga om storstäderna - var att se till antalet aktiva poeter. István Molnár ställde frågan hur man skulle hålla kontakt framöver. Han föreslog att den som blir nästa arrangör ska informera via e-postlista, inte via gästbok. § 10 Anmälan. Uttagning. E-postinformation. Utökning av antalet finalister Den långa diskussionen under punkten "Frågor av praktisk karaktär" avslutades med att mötet tog fem beslut: 1. Bindande anmälan till SM sker senast vid Allhelgonahelgen. Arrangören meddelar på Internet senaste datum för betalning. 2. Utifrån befintliga anmälningar ska det tas hänsyn till regional spridning och till slamorternas närhet till varandra. 3. SM-arrangören ansvarar för att hålla kontakt genom vital e-post. 4. Antalet finalistlag i laggrenen utökas till 4 lag. 5. Antalet finalister i den individuella tävlingen utökas till 8 tävlande. § 11 Kommande SM Eric Fylkeson meddelade att Sala-Västerås inte kan ställa upp som arrangör 2002 men däremot kan arrangera SM 2003. Solja Krapu kom med erbjudandet att om inte någon annan ort som ännu inte har haft SM dyker upp så kan Umeå arrangera SM 2002. Mötet beslutade att Umeå arrangerar SM 2002. 4. RIKTLINJER § 12 Det fanns inga frågor, och punkt 4 ströks. 5. UTVÄRDERING § 13 Mötet beslutade att kasta om punkt 5 "Utvärdering" och punkt 6 "Övriga frågor". 5. ÖVRIGA FRÅGOR § 14 Reservlista i den individuella tävlingen över deltagare från slamorter (I Regelboken står: "De individuellt tävlande poeterna i SM skall i första hand komma från orter där slam inte finns. De har inte kvalificerat sig i lokala uttagningar. Därefter tar man in sådana poeter som varit aktiva under slamsäsongen och kommit till den lokala finalen. /---/ Antalet individuellt anmälda poeter i SM: högst 10 (vid 10-15 anmälda lag), högst 15 (vid mindre än 9 anmälda lag). /---/ Om en individuellt anmäld poet inte kan delta i SM:et och tävlingen inte hunnit börja erbjuder man plats till den poet som står på tur bland de anmälda. En individuell poet som hoppar av mitt i tävlingen ersätts inte.") Karin Ferry uttryckte besvikelse över att arrangörerna, i ett mycket sent skede dessutom, tvärtemot Regelboken beslutade att inte erbjuda några anmälda poeter från slamorterna de platser som blivit lediga när poeter från icke slam-orter flera veckor före tävlingens början hoppade av den individuella tävlingen. Förutom poeter från icke slam-orter fanns det poeter anmälda från fem slamorter (Göteborg, Halland, Sala, Sorsele och Umeå). Ändå besattes bara åtta av de tio platserna, så två poeter, okänt vilka, förlorade på det här sättet möjligheten att tävla. När Sundsvallslaget sedan hoppade av fick en av lagmedlemmarna den nionde platsen då Sundsvall inte längre sågs som en slamort. Så sent som i början av april var budskapet att en reservlista skulle upprättas med de anmälda slampoeterna rangordnade om det skulle bli platser lediga för individuella tävlande, och detta bedömdes som troligt eftersom två poeter från Malmö och en poet från Nyköping hade aviserat att de skulle bilda lag, vilket också skedde. På förfrågan kom i slutet av april beskedet att någon reservlista med rangordnade slampoeter inte hade gjorts. Tävlingsledningen hade i stället tagit beslutet att individuella tävlande skulle komma uteslutande från icke slam-orter. Motiveringen var att det skulle vara ett enkelt system där alla vet vad som gäller, och det kunde sedan utvärderas på Slammaster-mötet. Karin Ferry ansåg att arrangörerna skulle upprätta en lista över samtliga anmälda i den individuella tävlingen. När de tillgängliga platserna var fyllda skulle övriga anmälda rangordnas med eventuella poeter från icke slam-orter först och därefter poeter från slamorterna. I första hand skulle man prioritera de finalister som blivit 5:a, sedan de som blivit 6:a etc. Om fler personer än antalet tillgängliga platser hade fått samma placering kunde man kanske rätta sig efter anmälningsdatum. Huvudsaken var att platserna utnyttjades. Hur såg Slammaster-mötet på detta? undrade hon. István Molnár tyckte att det var lättast att inte ta med poeterna från slamorterna alls i den individuella tävlingen. Eric Fylkeson hävdade bestämt att man ska ha ett fixt antal individuella tävlande och att detta antal ska förhålla sig till antalet lag och att man ska fylla på med reserver även från slamorterna om lediga platser uppstår. Urvalsprincipen kunde vara enkel. Man skulle utgå från de poeter som blivit 5:a i finalen på sin ort, och därefter skulle man ta en linjal och ge företräde till den poet som befann sig längst bort från slamorten. Eugenia Gorelik tyckte att om slamorter bara hade haft fyra tävlingar för att utse ett lag så var det mer berättigat att släppa in individuella tävlande från dessa orter än från orter där det tävlats mycket. Annars skulle kvalitén förstöras. Eugenia fick frågan vad hon grundade sig på när hon ansåg att en tävlande som vunnit en tävlingskväll och sedan kvalificerat sig som 5:a i säsongens slutfinal skulle förstöra kvalitén mer än en poet som över huvud taget aldrig hade vunnit någon tävlingskväll. Det gavs inget svar. Solja Krapu underströk att man först skulle ta in poeter från icke slam-orter och sedan poeter från slamorter, där finalisterna som blivit 5:or skulle prioriteras. Mötet fattade följande beslut: 1. Arrangörerna ska upprätta en lista över samtliga anmälda i den individuella tävlingen. Först kommer poeterna från icke slam-orter. Sedan följer poeter från slamorter, och bland dessa prioriteras de som har blivit 5:a i säsongfinal, sedan de som blivit 6:a etc. Om fler personer än antalet tillgängliga platser har samma placering uttas poeterna genom regionala hänsyn. Placeringen väger tyngre än regionstillhörigheten. 2. Antalet deltagare i den individuella tävlingen är maximalt lika många som antalet lag i lagtävlingen. § 15 Ändringar i Regelboken Mötet beslutade att ändringar i Regelboken, föranledda av Slammaster-mötets beslut, skrivs in i Regelboken av Solja Krapu. Ändringarna har redan antagits genom mötets beslut. § 16 Förfarande vid uttagning av finalister till slamortsfinal i Stockholm Eleonora Luthander, som hade varit MC på en slamort i Stockholm, ville plötsligt berätta om sitt förfarande vid uttagning av finalister till säsongfinalen och efterlyste synpunkter. Solja Krapu svarade att MC:n skulle säga till om ändringar i förväg och ansåg, vidare, att arrangörerna av SM inte kan ta i de enskilda slamorternas problem. Stockholmarna får lösa sina problem själva, och varje MC har ansvar för sin slamort, förespråkade hon, och detta blev också mötets beslut. § 17 6. UTVÄRDERING Eleonora Luthander tyckte att SM:et hade flutit fint med tre scener, och hon nämnde särskilt att István Molnár och Iris Berggren hade gjort ett fint jobb. Solja Krapu tog upp att det hade känts tryggt att arrangörerna i förväg bestämt hur finalen skulle gå till. Det hade känts bra. 10 poäng! Pia Kocahärzem, en av arrangörerna, ville ge en eloge till István för hans information och för hans snabbhet. Det kunde gälla t.ex. en praktisk sak som att ta fram busstabeller. Karin Ferry tyckte att SM:et hade varit fint. Hon framhöll särskilt István Molnárs och Iris Berggrens arbetsinsatser och gav István beröm för hans snabba, klara svar på hennes e-postfrågor. Hon underströk att workshoparna hade varit fantastiskt bra och tyckte det var synd att inte fler tog del av dem. Johan Thulin påpekade att han var ny och ung. Han var förvånad över Poetry Slam som rörelse. Han hade mött så många besvikna människor de här dagarna och känt sig rädd för smutskastningen. Solja Krapu såg det som tråkigt om hans erfarenhet av Poetry Slam var sådan. Det är ju ett forum för dem som skriver och ger möjlighet att möta en publik, menade hon. Iris Berggren bekräftade att det finns mycket "skit och utmobbning" i Slam. Hon välkomnade en ny atmosfär. Eric Fylkeson påtalade behovet av socialarbetande arrangörer som tar sig an olyckor och ensamhet. De skulle inte ha några andra uppgifter. De skulle kanske inte behövas alls, men det var viktigt att de fanns till hands. Ulrika Ahlstrand tyckte att det skulle vara skönt med ett vilorum. Solja Krapu menade att det var svårast för dem som kommer ensamma som individuella tävlande. Man kan ha öppna scener för att skapa gemenskap, föreslog hon. Hon såg det som svårt att kunna avdela särskilda socialarbetande arrangörer och underströk vikten av att slamorterna tar hand om sina lag, gärna med hjälp av en coach. De får gärna ta hand om ensamma, individuella tävlande också om de hinner och orkar. Till sist ville hon instämma i att det var fantastiska workshopar. § 18 Mötet avslutades Ordföranden tackade för deltagarnas uppmärksamhet och förklarade mötet avslutat. Karin Ferry Sekreterare Malin Anneteg Justerare Pia Kocahärzem Justerare |