Välj ny poet

Vendela Procopé

Namn: Vendela Procopé Ålder: Relativ Bor: Skurup Utbildning: För närvarande Skurups Folkhögskola, skrivarlinjen årskurs 1 Gör: alldeles för mycket. I bagaget: Stått på scen sedan 2003, tävlat lika länge. Leder workshops i kreativt skrivande och estradpoesi. Redaktör och projektledare för antologin Svensk Slam Aktiv medlem i Föreningen Ord på Scen I bagget ligger också högar av papper, böcker och ordnat kaos. För kontakt: vendelaprocope(at)gmail.com Går även att nå mig på 0737 150 756

Handen ur tiden Skakar handen ur klockan och dunket viker halsen bakåt dunket släpar hemåt och sanden och myrorna och sanden och närmare håll kvar säkerheten du är fortfarande säkert het skakar handen ur tiden stjäl ben ur händerna och slår på nyckelbenet såhär kan ett skelett låta leker tafatt med frågetecken blir inte av med det mjuka lite för mycket plats här lite för lite vitt skakar tiden ur håret lite för lite plats lite för mycket försök vet inte alla tankar har samlat det rätta brevid en sil rinner bort när det behövs driver bort        fram till rätt och fel vet inte till vem driver bort driver från mig ser knappt i spegeln måste känna efter allt innan jag täcker händerna

Israel Du glömmer stenmuren du gav stöd åt med händer ansiktet var kalt öronen hade glömt sin plats och sedan rann ögonen bort inte i gråt de bara rann destillerat vatten och lämnade vit hud kvar Tel Avivs flygplats börjar i en cirkel och landet fortsätter i samma bana flickan med vattenfallet och växter i ögonlocket spände käkarna och attackerade checkpointen i huvudet musklerna skulle veta vem som bestämde vem bestämmer dig? Allt är lugnt i Jericho bläcket smälter i nattvärmen snart kommer stjärnorna det är bara att vänta bara att vänta När jag var 7 så var natthimlen mörkblå och stjärnorna vita i sagorna om Jesus nu är de det på riktigt men man blir inte religiös av en värld i cirkel Mitt barnskrik andas tungt, nästan inget men värken vinner inte mark insekterna sjunger fram en vit stillastående måne Kom tillbaka i mars då luktar apelsinerna starkt Flickan med vattenfallet ler hon ler över sina städer ibland luktar det mer apelsiner än bränt kom tillbaka i mars Alla som vill får åka dit Det sitter en duva i en av sprickorna på klagomuren och de beende ryggar bakåt,            blicken vördnadsfullt nedåt fäster kyssen på rätt plats bönerna samsas om vägen till himmelriket blir kanske en seger eller bara ett enda steg i en annan riktning Jag rider förbi Och pilgrimerna rider förbi husen något red förbi stora hus kom till ännu större hus utan ljud stora hus och tysta hus släta hus Jag täcker över mina axlar svetten rinner mellan mina ben men jag är inte rädd jag är inte rädd

Allt jag kan vara Jag är medveten, vetenskaplig, skaplig i sängen, hyllad hela dan, är en babian med banankomplex, alldeles för komplex för den här världen, där pojke ska möta flicka, hinna sticka hem och tillbaka och på lite läppar hinna med att smaka, flicka möta pojke och möta förutsägbara mönster, men framtiden är min att förutsäga. Jag var änglamakerskan som kom undan med allt, den sydamerikanska flickan som kunde smuggla saltet hon skördade från havet. Jag var städaren som talade 10 språk flytande men aldrig maskade, cykelreparatören som älskade bilar. Jag var bondesonen som sådde fel åker Var kökspigan som krossade porslin Och jag lever igen, har levt många gånger Gud har 100 namn Jag har tre Med efternamn fyra, att styra vädret kan vara en konst och jag är isen som fryser spännena på dina pjäxor, den frustrerade elevens sista läxor. På begravningen är jag fel låt, är skit, smuts och damm när du ska stå i all din ståt men bara ibland duschar jag för känslans skull. Är det dåliga rimmet mitt i livet, livets mittpunkt, felräkning och gudarna kanske sparade mig då det regnade, när vattnet sköljde in och ville dränka min världsbild som de ritat sin verklighet efter. Jag är drottning och kung i samma kropp, men titlar väger inte tungt, sägs att jag varit för ung för att förstå, men stå och se på mig ändå. Jag tänker inte låta dig vara lika kvick som innan, inte som när imman välde in och ville förtära det enda kungadöme jag någonsin haft. Jag är medveten, vetenskaplig, skaplig i sängen, hyllad hela dan, är en babian med banankomplex, alldeles för komplex för den här världen, där pojke ska möta flicka, hinna sticka hem och tillbaka och på lite läppar hinna med att smaka, flicka möta pojke och möta förutsägbara mönster, men framtiden är min att förutsäga och jag är mer än allt det här.