Välj ny poet

Martina Orlop-Bolin




           

krigarens själ emotionernas maktkamp, analysens sublimering JAG är Du är inget - Publik, giv akt! JAG vet allt JAG är bäst Jag har lidit - kämpat frikortet till himmelen glorians spegelbildsmask sminkad till krig graven inbjuder – min egen jordsmutsiga naglars spår smetas ut med blodstårar biologiska robotars livscirklar fångna i begränsningskroppen i insufficiensen enda godset - hjärnan personifierade datorn snart utbytbar genom mikrochip tills dess – njutbara hjärna din urgamla kunskap - minnet utnyttja inte mig --------------- där din punkt här mitt komma könslöshetens tyngdlöshet vem man , vem kvinna hermafroditens andliga puls är – som du vill ha mig som jag vill vara som jag är utan försåt tar jag dig i lekens alla vinklar i erotikens ingenmansland hjärnvågorna i brunst vem – vibrerar genom dildon vilken kroppsdels njutningsryck vem du – vem jag – vem vi ? sidenruset – dina lemmar hjärnsubstans i feberyra där, din punkt – här mitt komma slutna ögons mörker universum – örnens näste vingarna i oljebad ljudlöst i taktiliteten flyga, glida, sprida sig strålglans i vår kärna vi lyssnar i vår kropp på ekots svällande hjärnandning --------------- Är trygg , är hemma – här bakom min mask Ingen kan se mig – bara ögonens skimmer Själslöst – förfruset ansiktsdrag Den jag vill vara – är jag bakom min mask En hypokrat – fylld av farliga lögner Mitt EGO gäller – det finns bara jag Eller den andre – gömd bakom min mask Den som förför – med erotiskt smicker Ett rollspel – vem är hon, han? I svettens ånger – hettan under min mask Pärlornas dans – på den gränslösa huden Feberyran – vem är varg, lamm? Radikal få jag vara – skyddad genom min mask Politiskt felkopplad – korrupt och förkommen Maktens schackspel – här gäller mitt drag Religionens ande – ser jag genom min mask Själen och tron – hopknutna, förvridna Anden är plågad – ingen följer hans lag Det börjar klia – lukten under min mask Vem är jag nu – ren eller rutten Masken blir mask – jag levande död Tänderna skakar – klistrad sitter min mask Vill stiga ur den – det är bättre att stanna Det finns ingen sanning – i illusionens glöd sinnesknull det är HJÄRNAN ditt ämne - jämt din personliga dator din analytiska förmåga din urgamla kunskap din KULT har lärt mig – den hårda vägen vägrat – att ge upp sett mot framtiden mot upplysningen fram emot ”SAMMANSMÄLTNINGEN” i illusionernas värld av önskningarnas förverkligande palettstyrda fingras behov att måla - min egen SANNING otrogen åt vardagsrealismen med tomhänt ivrighet på självdiciplinens vingar kometiseras information i mina egna GRÅ minnets rysning inför ”KORTSLUTNINGEN” --------------- Den ”FRISKES” röst väcker dig som en pisksnärt ur dimman i vilken du med vanmakt tillflykt sökt Obarmhärtigt tillbakasläpad åt verklighetens skri till minnena du inte hunnit ta avsked av Mot plågospökets försakande grimas som envis, lysten piskar dig åter in i taggtrådens rostiga omfamning koagoleringsförnekande blodstörtningsritual Taggarnas kletiga blödarsjuka förankringssökande i nariga sår BYTET Begränsningar – samhällets ekorrhjul In i buren – som alla andra Hopp – hopp – klättra uppför gallret Man vet, var dörren finns Får titta ut, äta gott Men dörren är stängd Galler, galler - länge leve ”hedersmord” - ”omskärelse” hopp – hopp, kvinna! Bär ditt lass med vördnad Klaga inte,tänk inte Tjäna bara hans behov Salig äro den enfaldige, avundsvärd Att bara göra - det man är tillsagd Hopp-hopp, på med kaninöronen Duktig – oproblematisk - foglig Klättra nerför gallret, snurra runt Det behövs bara lite olja i maskineriet Jag älskar dig, man – din kraftfulla hand Ditt överutvecklade intellekt Hopp-hopp, in i din säng När det passar dig – när datorn är stum Passion - en källa för information Din framgång – mitt enda mål REQUIEM Räkningar, tvister - men främst POESI Politiska slagsmål – människans brister Besatthet av konst – av HARMONI.... del av naturen – av GRÄNSLÖSHETEN att ”LEVA” - det lilla livet i buren med storhet – trots ABSURDITETEN