Välj ny poet

Solja Krapu






Född i Finland
Bor i Umeå
skriver arbetar
Läser dikter
Lever
Hela tiden


solja.krapu@umea.se

Porträtt ur minnet Jag tecknar dig i blyerts för att noga se dig. Det heter: ”Fånga” In på min näthinna In i min hjärna ut genom armen och genom handen och genom pennan för att flyta ut och fastna på det fingrängade papperet. Det heter: ”Föreviga” Näsvingen och varje detalj ser jag och ritar ur minnet Linjen där överläpp ligger mot underläpp Varken rak eller heldragen utan ömsom stark ömsom försvinnande som om där hela tiden låg ett leende bakom Och jag lägger dit den där skuggan som ibland får dig att vända dig inåt åt sidan Gråtsvart grafitstift streck kors och tvärs över kinden Jag bara ritar ur minnet och suddar med kautschuk fram dagrar över pannan och näsryggen ljus som lägger sig på ögonlocken Ögonen ritar jag med fingret - och tittar tillbaka - Och håret ja håret ritar jag med hela handen

Sista bordet Det sista bordet struket med citronvriden trasa och ogenerat bleka stolsben spretar stumt i skum belysning Det är släkt nu och vännerna har gått Det är vänt och väntar på att läkas Nu kommer andra ljud än dom i ljuset och annat visar sida Annat väger Det som hänt mot det som äger rum

Jag är ett paket Glöm inte att jag sagt det här: Ingenting är av ingen betydelse Allt spelar roll Allt finns gömt och sparat gömt gömt och sparat Allt har betydelse Så glöm inte att jag sagt det här Även om ingenting mer skulle ske Och klotet skulle stanna Och allt som snurrat skulle släppa sitt fäste Och fortsätta i samma riktning som linjen som tangerar cirkeln Om allt skulle bara iiiiiii virvla sin väg var ändå ingenting likgiltigt Ett år en tråd en väv en halvtimme Jag vet inte ens att jag minns men ändå finns allting där Mina revben omsluter Omsluter Jag är - ett paket

Sådana människor Det kryllar inte av sådana människor som man skulle kunna ha den där direktkontakten med där bara ett ögonkast är en stålvajer i darrning Kanske det inte gick nån sån i din klass i grundskolan eller stod och spanade en fredagkväll på Blå Dragonen Inte en sån människa så långt ögat når Sådana människor är slumpspridda i längden i tid och på tvären i världen Kanske någon hade det som sitt livs projekt att söka efter dig fast för tidigt eller för sent och på en alldeles för avsides plats från dina fötter räknat Och du sitter där på en gulmålad stol i ett ensligt hemman i kanten av ett kalhygge Det kanske finns en sju åtta stycken för dig lämpade människor som just nu springer upp och ned i ekande trappuppgångar med var sin tomma kaffekopp och inte skulle kunna tänka sig att låna veteströ av någon annan än dig Och han den där som är så lyckligt parbildad Han kanske valde så där som man väljer mellan olika tvättmedelssorter