Välj ny poet

Moa Frygell

Eller bitch Jag är en rysk BH utan tillhörande Hora Jag knäpper upp mig själv oerhört raffinerat Jag är ett läkt sår inte nödvändigtvis ett ärr Men jag svider från och till Jag är ett vitt kuvert som inte uppger avsändare Jag är spännande innan jag öppnas Jag är en fisk på en krok Jag sprattlar vilt när nån försöker fånga mig Jag är ett telefonsamtal från sjukhuset Jag tar inte hänsyn till omständigheterna Jag är ett hundkoppel med munkorg till Jag vill så gärna hålla era käftar stängda Och jag är Jag är en passionerad cigarett och jag smakar himmelrike Men jag kommer att fimpa där det bränner allra mest.

jag vill fara till sto-ckholm nej, nej, nej. jag vill resa till stockho-lm jag vill emigrera till Stockholm för att träffa framtidens förortspoeter jag vill slå läger i Fittja och fiska förortsluft med bara fingrarna Och förtära hela norrlandsisolismen tills den kommer ut som små bruna klumpar jag vill sätta bo i ett betongprojekt från sjuttitalet och andas fattigbarnsgemenskap tills jag bara spricker. och ta skogspromenader längst cementalleer med lyktstolparnas trädstammar som navigation och lampögat som sol måne stjärnor jag vill se mig över axeln då och då och stirra in i grändernas sammetssugande gap och hoppas att inte GHB står där med kniv och lynne. jag vill "hoppas inte" jag vill plocka på mig gratisprov av livets alla former jag vill slicka punk och tugga porr ha hårdrocken till förrätt och synten till dessert jag vill att sorlet från alla sorters snubbar ska susa mellan husväggarna och att trafiken aldrig ska tystna jag vill inte ha uppmärksamhet och respekt för torrtyngda kläder eller vattenstinna ögon jag vill sörplas upp av smaskandet från en sekundlig torghandel jag vill att nävarnas röddunkande knogar ska gömma mitt ansikte och att uteliggarnas uppfodrande svarta ögon ska dränka mina tankar i känslorras jag vill knulla olika människor varje eftermiddag och träffa deras ovänner på kvällen jag vill ha en av varje sort och en av varje gång och alla ska va nya och se mer olika ut än vad en från Umeå och en från Pite gör jag får aldrig nog av nya näsor att betrakta nya ögon att vika från och tankar att läsa jag får aldrig nog av själens isolering och kroppens närvaro och jag kan hantera att varje gång jag sträcker ut handen så finns det nån där som jag kan peta på