Välj ny poet

Linda Lou Axelsson

Diktsamlingen Resans morgon
går att beställa för 80:- + porto
från lindalou@telia.com

Resans morgon Tänd solen åt mig men ta ned den först. Ge inte upp fast jag blöder. Möjligheternas möjlighet. Och alla dessa hamnar och alla dessa regnvåta öar och dessa ovädersplagg som inte släpper igenom känslor.

Smak Att smaka på årstiderna Var han verkligen min baneman; sältan om hösten oskyldheten på vintern den tungspetsvåta våren och sommarens putslustighet? Ett, två, tre steg ifrån Sexhundratrettiotre tillbaks På det glada åttiotalet dansade jag och bögarna oss fria Fråga inte, det är ingen som behöver förstå       Det bara var så Hans gängliga steg tillsammans med min lindade kropp Lindad för att hållas ihop och för att hållas i schack Löparen tar min häst       Det bara är så På brädet, tillsammans med de andra läser han under min yta Smakar mitt förvånade inre Landade med en duns Årstiderna smakar mindre nu Ett, två, tre steg bort

Kvinnor som går på vatten Hon säger mig att såren ligger vidöppna att de syns från andra sidan sjön det tror jag på har sett det själv. Men att hon vill dö i underjorden vet jag bara är en flykt. En flykt från att behöva vandra vidare. Att vandra vidare, passera gå är inte lika lätt som att gå på vatten. Vi går försiktigt tittar rakt fram möter ögonen på dem som kommer emot oss. Speglar oss inte i vattnet. Vattenringarna som bildas av våra steg sprider sig vidare. Vidare, vidare. Att inte tänka på att hålla balansen. Får inte tänka på kursen, då bryts vattenytan. Hon säger mig att vi finns det tror jag på. Kan känna det i kjolens fladder mot låret. Men när hon säger att vi ska dö, kan jag bara skratta. Då pratar hon med sig själv istället, de dagar då jag inte lyssnar. Hon säger mig vi är kvinnor som älskar för mycket det tror jag på. Handen som kräver närhet har kramat sönder en snäcka. Kvinnor på vatten finner systraskap i de tyngdlösa stegen. Men det är inte lika lätt att låta bli att spegla sig när människorna vi möter ropar. Vem tar dina steg? Fokusera. Vidare, vidare. Hon säger mig vi är varandras hopvävda drömmar det förstår jag när jag ser oss två gå på vattnet.