Välj ny poet

Kabina Karlsson

Mörka moln Regnar glas vasst, hårt och torrt Rispar mönster i huden Lämnar spår Svidande duggregn Smärtsamt spöregn utan uppehåll Mörka moln som vägrar att ge upp dag som natt Regnar glas vasst, hårt och torrt

I mellanlandet Ingenting som smakar det gråmulna vädret är här igen Dagen börjar och slutar däremellan bara meningslöshet Ingenting som doftar den likgiltiga känslan är här igen bara en långsam trötthet som en utbredd slöja Ingenting som lockar den stora viljelösheten är här igen Inget skratt, ingen gråt Ingen vilja att göra någonting Vilse i mellanlandet Borta i gråzonen Hängandes i luften Ingenting smakar, doftar eller lockar... Här där de levande döda bor Här där vardagen strypt mina tankar stängt min känsla och gömt mitt jag Måste hitta viljan så jag hittar ut... Måste stanna upp måste fly bort måste bryta ut Måste leta reda på mig få henne att stanna Stanna! Få henne att vara jag

Naken Rädslan ett isberg i magen fryser fast balanserar utan livlina dyker utan luft Släpper taget ändå trotsar rädslan Klär av mig Naken Naknare Naknast Livrädd att någon ska se Livrädd Livrädd att ingen ska se Rädslan ett isberg i magen fryser fast balanserar utan livlina dyker utan luft släpper taget ändå ändå... kastar mig ut i öppen sårbarhet Rädd! men jag lever