Välj ny poet

Jane Morén






Allt eller inget är min tvingade paroll.  Älskar kreativa urspårningar,
ödmjukt vansinne, häftiga kast och ögonkast. Vemodighet och sorg
ligger dock alltid som ett sjok inuti mig. I vissa perioder läser jag inte
alls på scen, då skriver jag bara i min ensamhet.
    Läste egen poesi på scen första gången som tioåring. Började läsa
ofta 1995.
    Mer om mig: Freelansande fotograf, illustratör och skribent. Fast
anställd som mamma. En av arrangörerna för söndagscenen Ordtrå
scen. Medlem i poesiduon AJ. Medlem i poesilaget Sjunde Paragrafen.


Webbsida: www.janemoren.net

E-post: jane.moren@telia.com

Stomatol Jag välter ut alla räkningar jag gör det nu Jag kastar ut all skit rakt genom fönstren Jag tänker inte ens bry mig om att öppna Nej Stockholmshem ska inte tjäna mer socialen ska inte snåla mer och vägverket måste sätta upp ett övergångsställe med ljussignaler just här här i övergången mellan friskt till sjukt som den jäkla stressen den glamourösa stressen den upphöjda, statusfyllda (meningslösa?) STRESSEN jagat mig med blålysena på i två år nu Ja nu välter jag ut kraven Och lägger mig själv i nåt ostädat gathörn sådana finns det många här sedan städningen blev privat angelägenhet dock inget för oss dagliga säcksläpare att lägga våra skitiga näsor i blöt om Ja, jag lägger mig alltså i nåt j-a gathörn på någon av de pittoreska och kulturodörande södergator som de finns så många av här Men där lär man väl inte få ligga ifred Det börjar bli många nu som faller ifrån som tappar greppet om ekorrhjulet på denna vansinniga plats längre än någonsin från alltings början alltings slut Där politikerna länge nu viftat med blindskynkena för oss alla naiva som ännu inte fattat         ATT VI INTE ÄRO DE SKYLDIGA utan vi fortsätter bara att förlåta S-E banken böja oss Nordbanken betala Kronofogden har fått en ny entré, yippie! Det finns bara ett ställe där tiden står varm som mjölk och honung och flickorna bakom disken har riktiga ögon inte EU-knappar eller ung moderat-pins Ja Sparkassan du min heliga ko Slussens sista folkhemssuck Jag ska lägga mig i ditt gathörn bland måsskit, Nackabussar och pissoartunnlar En stjärna endast lyser upp den vilse himlen STOMATOL Ditt blekgula leende Rytmiskt lyser du ner på alla i vansinnesdansen Skuggorna blir kvar för oss andra

Mannen utan kvinnan Mannen utan kvinnan vindlar i stadens erotiska hav Diset ligger tungt i hans ögon glasen klirrar trött Mannen utan kvinnan snön knarrar under hans förföriska lädersulor han längtar efter henne han ej vet om Hon vindlar upprört på fel gata letar glansluggen (glanskungens) kärlekssken Mannen utan kvinnan stiger in i barklirret ännu en natt i rökens hav Mannen utan kvinnan Bartendern svingar upp vodka lime och Tuborg med sina längtansbortfingrar Mannen på väg Alla kvinnosuckar årsvis ligger de drivvis över hans glansiga blick Kvinnohoparna slängkysser, sängkysser långkysser hans väntande andedräkt Daggkåta morgonylerskor tauerar hans kropp med framtidsplaner. Länge stannar han i den stängda baren i gryningen Doften av månglerskorna ligger tung i hans eftertraktade hår.

Pappa Vid bouppteckningen hittade vi en pistol min lillasyster och jag insvept i många lager tyg hård och blank och obegripligt tung lät vi den gå mellan våra händer medan vi såg på varandra Vi satt bland 30 meter efterlämnad målarduk och hyllmeter av böcker poesi, psykologi och konsten att skriva en riktigt bra novell Du hade sovit och dött under en gammal filt utan lakan i en alldeles för kort säng dit nötta trappor slingrade sig Skylten på din dörr med ditt fantastiska namn, som en slägga slog den i en faderlös som plötsligt står vid Tusen och En natts port och den öppnas Du hade lämnat en använd näsduk i tyg och dina glasögon i sängen och en uppslagen DN, valborgsmässoafton I garderoben herrbyxor och kavajer sådant som två systrar förundrat känner med fingrarna över tyget på En Pappas kavaj, vår Pappa Skoputsarset i galonväska och din skrivmaskin och i kylskåpet rödvin i tetror, många På innergården långt där nedanför dina fönstergluggar fanns bara Ingenting Här uppe hade du andats Berättat för besökare om dina resor med Transsibiriska järnvägen Du var en globetrotter som aldrig kom längre än nästa gränd Men de trodde på dina noveller Du spelade upp teaterstycken och satt och sjöng för turisterna med din gitarr i knät Den du sedan pantade, sålde eller slog sönder, såsom du gjorde med allt. Två systrar hade fått en far. En fattig, misslyckad, tidvis mycket farlig far, nu till och med död Men ändock en far med ett efterlämnat hem att kunna gå och besöka, låsa upp med egen nyckel Gåvan i misären klöste klar Pappa. En egen pappa. Trappor att gå upp till en pappa. Nyckel till pappa. En dörrskylt med pappas namn. Pappakavajer i pappas garderob. Pappa.