Fjärilens tredje val
roman av István Molnár
Ordfront 1996
Inbunden, 315 sidor
Kan beställas via e-post molnar@telia.com
Pris 100 kr, inkl porto.
Ur recensioner:
"det är som att få en historia framviskad vid en lägereld. Man hoppas det brinner långsamt."
Ulrika Milles, Expressen
"märkligt spännande bok"
Ludvig Rasmusson, Röda Rummet
"osedvanligt charmig, rapp och rolig"
Michael Nordvall, Sundvalls Tidning
"spännande och fantasifull thriller med en hel del riktigt fyndiga effekter"
Lennart Bromander, Arbetet Nyheterna
"en fantastisk skröna om livet och döden"
Liza Marklund, Metro
"en roman som är både underhållande, fantasieggande och drastisk. Dessutom är den som gjord för de läsare som vanemässigt hoppar över miljöskildringar, psykologiserande kommentarer och ovidkommande beskrivningar av gestalternas yttre."
Magnus Eriksson, Svenska Dagbladet
"smittande berättarglädje"
Stina Nylén, Kristianstadsbladet
"en frihet från tid och rum som är total"
Marie Peterson, Göteborgs-Posten
"det är svårt att lägga ifrån sig boken innan den är färdigläst"
Helena Holmkrantz, Ystads Allehanda
"en mycket underhållande roman, en thriller med mystiska undertoner. Molnárs språk och berättarglädje är också en stor del av behållningen"
Olof Lång, Helsingborgs Dagblad
"håller läsaren i ett fast grepp från första sidan till den sista /.../ Denna med närhet och värme gestaltade psykiska och fysiska utsatthet tillsammans med en språklig och kompositionell elegans som för tankarna till Umberto Eco eller Lars Gustafsson gör romanen till någonting utöver det vanliga i genren."
Per Larson, Östgöta Correspondenten
"detta är en sträckdeckläsare som lämpar sig bäst för bussen, tunnelbanan, sängen, promenaden och vid trafikljuset!"
Stina, Kameleont
"det var länge sedan jag läste en så spirituell dialog i en svensk roman"
Gunder Andersson, Aftonbladet
"det är inte varje gång man vid recenserandet av en roman så omedelbart rycks med i ett märkligt och fartfyllt äventyr /.../ Molnárs raka, rappa språk gör att man sugs in i ett riktigt äventyr, ett sådant som man bara hittar i böcker."
Jenny Wilson, Norra Skåne
"en bra bok, något att ha i hängmattan eller på badstranden i sommar"
Kent Jonsson, Smålands-Tidningen
"ett lyckat tillskott till en genre som hittills avsatt ganska få spår i svensk prosa"
Gerth Ekstrand, Dala-Demokraten
István Molnár
En sorts saga
(ur Svensk Bokhandelns vårboksnummer 1996)
När jag var liten, så där 30-40 år gammal, kikade jag alltid i böckerna för att se om jag kunde hitta några dialoger. Böcker utan dialoger läste jag inte. Förekomsten av dialoger indikerade att det åtminstone fanns en sak i boken som man kunde förstå. Nämligen att någon pratade. Sannolikheten för att också resten av texten skulle skildra begripliga handlingar föreföll mig därmed vara något högre.
När jag var ännu mindre, så där 3-4 år, var jag inte ens medveten om att det fanns böcker utan dialog. Alla de häftiga, gåtfulla och skrämmande sagor som berättats för mig bestod av dialoger och begripliga handlingar.
"Hej Mormor!"
"Hej Rödluvan!"
Jag trodde att livet bestod av dialoger och handlingar.
Aldrig har någon upplyst mig om att det har funnits väderleksförhållanden vid Rödluvans avfärd. Jag hölls lyckligt ovetande om vad det var för slags blommor och träd som växte i skogen som hon vandrade igenom. Än idag vet jag ingenting om mormors heminredning. Och inte ens fabrikatet, tillverkningslandet, kalibern, räckvidden och utgångshastigheten på jägarens bössa är mig bekanta.
Tack och lov.
När jag började skriva min roman var jag emellertid ännu inte i besittning av denna estetiska klarsyn. Således blev jag både överraskad och förskräckt när mina rollfigurer rusade iväg, skrek i munnen på varandra och kastade sig huvudstupa in i allehanda obetänkligheter.
"Vänta lite!" försökte jag hejda dem gång på gång under två års tid. "Det här är inte en tecknad serie! Det här ska föreställa litteratur! Ni måste ge mig tid för miljöbeskrivningar! Vad då inte viktigt?!... Läsarna vet inte ens hur ni ser ut! Vad skrattar ni åt?... Något litet om era känslor åtminstone! Nämen! Hur understår ni er att tala till mig på det här viset?! Har ni glömt att det var jag som hittade på er och inte tvärtom?... Hallå! Stanna! Två sekunder bara! Så att jag hinner skriva ett par ord om vädret!"
Nej. De gav mig inte en chans.
Så jag var tvungen att göra en dygd av nödvändigheten och formulera ovan antydda, strängt normativa litterära ideal. Att höja mig till oanade höjder av förmätenhet och utan att blinka, rodna, darra på rösten eller bli uppslukad av jorden besvara frågan vad Fjärilens tredje val var för sorts bok med att säga:
Tja. Det är väl en sorts saga.
Ingenting för väderleksförhållandenas vänner. Men för alla andra som älskar tecknade serier utan bilder.
Baksidestext:
"En man ligger på ett sjukhus i Stockholm, totalförlamad efter en olycka. Han behöver hjälp. Och det är bråttom. Så han ger vårdbiträdet Bengt ett märkligt erbjudande. Bengt ska utföra en liten tjänst i utbyte mot en stor summa pengar.
En ofattbart stor summa pengar.
Fyllda av såväl förhoppningar som onda aningar beger sig Bengt och hans vänner Katarina och Kotte till en bank i Zürich.
Men vad är det egentligen som mannen på sjukhuset vill ha hjälp med och vem är han?
Situationen blir inte mindre förvirrande när en turkisk kock vid namn Dümbüllü Abdürrezzak dyker upp och berättar historien om alkemisten och mystikern Christian Tsudachachi.
Fjärilens tredje val är en äventyrsberättelse som utspelar sig både på 1200-talet och i nutid. I sin jakt på lösningen på den mystiske mannens gåta dras Bengt och hans vänner in i en serie våldsamma och gåtfulla händelser som för dem långt bort, i både tid och rum."