Välj ny poet

Irina Robertsson

ögat mättas du vaknar upp när ljuset tappar andan - Du gråter….. mörkret svider i ögonvrån tystnaden spränger i maggropen får kväljningarna att växa tillsammans med din nyvunna frihet när hon åter hämtar kraft håller du andan och lever dina känslosamma moment vaknar och lyckoruset kryper ut genom fingertopparna hon tar sig fram genom dina vener under någon minut går du fri ljudet gör sig påmint och du slocknar samtidigt allt faller fort för fort när andetagen startar faller allt samman ännu fortare ännu hårdare du faller ännu utan flygförmåga ännu utan möjlighet att landa det har hunnit gå för lång tid ögat känner igen sin egen mättnadskänsla ögat ser sin egen sorg ingen köper allvaret mellan orden stålkantade studsar de fram medan de offrade söker helandets väg skådeplatsen liknar något ur en censurerad film rättfärdigandet slår till hårt hjälparens hand kastar handgranater på mammor med lekande barn skriken kliver rakt igenom sprängkraften krigsreporterns vardag syns frekvent i tv'ns ruta tystnaden äter sig fram sekvensen är över innan någon hinner reagera ondskan föll igenom och lämnade de närmast sörjande i en apokalyptisk tillvaro stympade obehindrat spelar den vidare med den inre kretsen kastar ut kort efter kort vinner ibland ibland inte