Gästboken
Februari 2000
Fortsätt till MARS 2000
Namn: Erik Kling Hemort: där mina skor står i hallen Sänt: 21:31 den 2/2 Hej! Har läst din idé Claes. Kan kanske vara något, om jag kan fixa loss en portabel DATbandare. Kan kanske gå bra, vi får se Annars går det alltid att köra "live" i studion. Har ännu inte kollat upp vad firmor tar för att pressa upp ett gäng cd-skivor om de får en master klar o redo. Fixa omslag kan vi ju göra själva eller hur? Mår jag bra så ses vi på fredag Åke Hodell skrev roliga radiopjäser oxå... Finns en del utgivet via SRs eget förlag. Undrar varför publiken sviker Moderna styrs hela skeppet åt fel håll är det helt enkelt dålig ledning Vore kul med lite happenings, som förr på moderna Du gjorde visst något i den stilen Claes..? Har hört lite skvaller på Söder ciao Semlan -------------------------------------------------------------------------------- Namn: claes fredelius Hemort: södra station - och hela stan Sänt: 09:24 den 3/2 södra station 4 feb Hej på er, kära vänner! Fick ett entusiastiskt telefonsamtal igår, från en kille som varit på Jonathan - och upptäckt att det finns verklig, levande poesi, och inte den stendöda, fisförnäma, privata Bonnierssektbokpoesin(den som kammar hem stipendier och recensioner). Väldigt glad var han också över badpoesin på Liljeholmsbadet den 26 feb 18-22, och lovade hjälpa till att sätta upp affische och tipsa kompisar. Så att vi inte bara blir 25 som förra gången - då tappar man orken. Kom alltså DU också - du kommer inte att ångra dig! Och tipsa kompsar om en underbar, nästan osannolik kväll med skimrande stearinljus i bassängen och högt tryck på bastulavarna(gemensam bastu är tillåten; plus att ta med öl och vin). Tillbaka till Jonathan. Hans värd, husets bostadsrättsförening, vill ha bort honom och vill ha hyresökning från 15000 till 20000 när kontraktet går ut i sept. Trots att J rustat upp en förfallen lokal. Dessutom får han hotelsebrev var och varannan dag, med hakkors på ena sidan, och hotet att han ska skjutas en kväll när han stämger...Han tar det inte på allvar tyvärr, och har inte ens polisanmält. Sist: Kulturminister Marita Ulvskog gästar Jonathan nästa Krogens Poeter den 23 feb. Och kanske läser något... Hälsningar! Claes -------------------------------------------------------------------------------- Namn: claes fredelius Hemort: södra station Sänt: 21:04 den 5/2 södra station 5 feb 2000 Hej igen! Det slår mig ibland hur poesi, och all konst, uttrycker önskemål om livet i fantasins form - man formar alltså ett bättre liv än vad verkligheten tillåter. Och det är ju rätt underbart, eller hur, att den möjligheten står oss till buds. Ja, det är naturligtvis ycket annat, men önskemålet är nog rätt fundamentalt(ibland tillspetsat som besvärjelse, som hos Abraham). Vet ni varför det är så svårt att ge ut en diktsamlibf på Bonniers eller Norstedt(och få stipendier, ra recensioner och medial uppmärksamhet)? Jo, eftersom ingen vill köpa de diktsamlingar de ger ut kan de inte ge ut mer än 1-2 debutanter om året, det blir för stor förlust. Men på oss estradpoeter vill många lyssna, eftersom folk egentligen har ett väldigt stort behov av poesi(som idag mest tillgodoses genom popmusiken). Är det nån som vet vart Margareta har tagit vägen - hon ska vara vår gästpoet den 23, och jag har ringt varje dag i flera veckor utan att få svar...Ja, jag tror hon är i London förstås, men hon bara försvann(för mig)... Dessutom har Henkan varit i Göteborg i flera dar, vad ska jag göra...jag känner mig så ensam, också i den här gästboken. Bra Erik att du börjar förbereda CD:n - 2000 är ett bra utgivningsår! Hälsningar! Claes -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Jane Morén Hemsida: http://w1.866.telia.com/~u86600229/innehall.html Hemort: Under natthimlen på Södermalm Sänt: 04:20 den 8/2 Nu är det natt, jag hade tänkt lägga mig direkt barnen somnade; då var jag så trött att jag hade kunnat somna stående. Hur kan det då komma sig att man sedan inte längre är trött? Märker att timmarna gått, där man suttit med pennan i handen, då tidningsbudet knastrar med sin vagn utanför fönstret. Det är en dag i morgon också, men det glömmer man då, när man skriver som besatt. Skickar med en nyskriven dikt, den längsta jag någonsin skrivit. Glöm inte Ordtrå scen på söndag, många bra poeter kommer, kom du också. Pupill Ingen har någonsin kunnat klappa en fågel medfjäders som han Ingen har villigare svalt ett gift som kan ta förståndet ifrån honom än han Ingen har visat upp ett ansikte som hans Genom en dörr som bara står öppen för den med rätt pupillmönster har han En identifiering som aldrig kan gå fel har han Tillträde till ett rum med upplösta väggar Tillträde till en tid som hänger runt hans hals och kysser honom Hon har tagit hans händer lagt dem runt sin tillvaro och kastat sig utför i en ny dimension fångats upp i ett ömt skyddsnät av stannad tid Och Det finns inga hårda golv längre att trampa fel på Inga lösa gatstenar som faller ut och in och blottar en akilleshäls tunna skinn Det finns inga trasiga resor längre med för mycket bagage på den nyckfullt hala hatthyllan Nej Nu sitter en man i läsglasögon och vilar i kärlek en söndagkväll gråter i ett jubel som hörs över hustaken som får folkmassorna att släppa sina fyrkantiga ramar när de trötta kommer hem från förortsköpcentra Och Plötsligt börjar bråkiga, olyckliga barn att med ömma händer klappa sina inte längre deprimerade marsvin Plötsligt gråter inte längre utbrända värstingmödrar i sitt trötta nattkaffe Plötsligt går tonårsdöttrar kollektivt och tvättar ur den svarta färgen ur sina egentligen ljusa, förväntansfulla hår - ser ömt på sin pappa där han sitter och lyckligt röker en cigarill Nej Inga rasande skolmåltidsbiträden som valt fel yrke, hämnas genom att jaga biodynamiska fanatmödrar i arkitektgalna skolkorridorer Inga uppgivna busschaufförer spottar längre i växelväskan när någon nybliven mor fastnar med sin Emmaljunga i bakdörren Vi föräldrars redaktion får packa ihop Slitz, Playboy och Amelia ta livet av sig på öppen gata för nu tror ingen längre på ryggsim eller flyt bara flyt Nu dyker alla djupt från 10:an och jublar när syrebubblorna sprider sig runt deras nakna, upprörda ansikten Nu jublar en man i en tidigare okänd vit dimension fågelmil från en kvällsbilaga Nu Går de långtidssjukskrivna inte längre med på att tvingas ut i arbete De dolda vindrinkarna gömmer inte längre sina lessna ansikten under billiga polyestertäcken och låtsas att allt är ok Inga fd. män håller hårt i plånboken Inga försmådda fd älskarinnor skriker i telefonluren till män som fått gåvor av gudar Inga fikasugna mer-än-så-aspiranter blir längre provocerade av en kvinnas nej Nej nu häller alkoholisterna ut sitt billiga vin i Riddarfjärden i skymningen - och bäddar sina sängar för att bättre sent än aldrig börja ett nytt liv Värstingmödrar ställer sina usla klockradios med lite mer hoppfulla fingrar inför morgondagen Försäkringskassan skickar sina steloperade mormödrar på Greklandssemester istället för att knuffa dem utför glatta språngbrädor Inga gruvarbetare med bortsprängda huvuden behöver längre svara på frågan om vad arbetet betyder för dem på en skala 1-5 nu frågar man dem hur mycket de vill älska, bli älskade istället För nu har tiden stannat mot ett stort löfte om allt slussarna öppnats om förr tilldämda drömmar: en större kärlek en större tillvaro Nu vallfärdar människorna i sitt inre, bryter upp dörrar de inte visste fanns, ställer fönster på vid gavel Psykläkare börjar krama sina lessna patienter Clock börjar servera vid borden En pupill har identifierats En man har stigit in i ett vitt rum och jublat över hustaken En kvinna fångats i ett dunkelblått skyddsnät av stannad tid Allt har anlänt Något försenad, men nu Jane Morén 7 februari 2000 -------------------------------------------------------------------------------- Namn: eleonora luthander Hemort: alvik, bromma Sänt: 12:33 den 9/2 Hej! Fyller 46 år idag... missade chansen att dö som en ung poet... får leva ett längre, lyckligt liv... Välkomna i mitt liv! Eleonora Luthander -------------------------------------------------------------------------------- Namn: ola brunius Hemort: fisksätra Sänt: 14:46 den 9/2 den långa rödhåriga tycker det är roligt med poesi och ångrar att han missade både tavastgatan i fredags och premiären på string i lördags. skicka gärna info till mig om poesihändelser och dyligt i sthlm med omnejd. använd min e-mail så skall jag försöka att inte glömma att läsa den vilket tyvärr hör till vanligheterna. nu har jag hittat hit i alla fall, i.e estradpoesi.com, kul! mvh ola -------------------------------------------------------------------------------- Namn: claes stagnelius Hemort: himmelriket Sänt: 19:27 den 9/2 himmelriket 9 feb 2000 Hej på er änglar! Har ni läst Janes dikt? Lika bra som Dante, fast modernare. Hon lever verkligen ut i sina dikter, den tjejen! Jämför med de tråkiga jävla diktsamlingar Bonniers, Norstedts och co ger ut - där sitter en massa gråhåriga, medelålders akademiker och söker tänka ut vad som kan imponera på litteraturvetarna och kritikerna. Och så kommer marknadsavdelningens slipsnissar förbi och ropar glatt: OK, en om året, men det ska åtminstone vara en ung, medial tjej så vi kan sälja på det...Ja, fy fan, den är rätt rutten den officiella litterära branschen. Dom har inte ens näsa för det nya och fräscha längre. Vi borde göra en aktion utanför Bonniers på Sveavägen! Ungefär som "Reclaim the streets" gjorde på Götgatan. Samlas en massa poesifolk redan 9 på morron en vardag, ha en liuten högtalaranlggning och sen läsa poesi tills snuten kom och avbröt det hela. Ja, seriöst alltså. Man behöver inte sumpa sina framtida stipendiemöjligheter genom Bonniers för det, dom vet ju inte vilka vi är. Vi kan ha svarta huvor... Alla som ställer upp på detta när det börjar bli varmare ute anmäler sig till mig. Tipsa också kompisar, som kan ringa och anmäla sig: 7203913 Vår paroll kan vara: Öppna förlagen för Poesin, den levande poesin! Ner med redaktörsgubbväldet! Kulturrevolution! Man måste få avreagera sig ibland, eller hur?! Men detta är faktiskt ett länge tänkt och seriöst projekt. Ni som för övrigt är intresserade och nyfikna på Författarförbundet kan gå till deras årsmöte(skönlitterra sektionen) i författarnas hus drottninggatan nu på fredag klockan 20.00. Säg bara att ni är med i SFF och heter claes fredelius om någon mot förmodan skulle fråga. Jag är där! kulturrevolutionära hälsningar! Claes Fredelius -------------------------------------------------------------------------------- Namn: claes vladimir Topelius Hemort: Bonniershuset, sveavägen 56 Sänt: 21:05 den 9/2 sveavägen 9 feb 2000 Hallå kamrater poeter, jag står nu här framför Bonniers pampiga skyltfönster på Sveavägen. Det är en del trafik, men trottoaren är rymlig och bra. Det var här Palme gick förbi 1986; han ville väl se vad som var aktuellt inom den borgerliga litteraturen. Härinnanför murarna sitter Bonniers maktfullkomliga förlagsdirektörer och bestämmer vilka som ska gå till litteraturhistorien. Dom är ju första steget i den litterära institutionens långa kedja av hopkopplade länkar: dagstidningarnas och tidskrifternas kritiker, stipendieutdelarna, tävlingsjuryna, litteraturvetarna - en liten klick rätt samstämmiga personer, som träffas och stämmer av i olika sammanhang. Henrik brukar säga att summan av kardemumman ändå blir att dom väljer rätt, att vi också tycker de som sen blir kända och uppburna också är bra. Förr eller senare når kvaliteten fram. Jag är inte helt säker på det...Och ser man på den poesi man nu ger ut har det inte kommit fram någon riktgt bra sen Kristina Lugn, enligt min uppfattning alltså, och hon debuterade i ett helt annat kulurklimat, tidigt 70-tal. Nåväl, jag står här utanför Systemet, och undrar om dom har någon riktigt blöt förlagsfest därinne. Och bestämmer mig för att vår aktion ska ske på vårdagsjämningen den 20 mars - då kommer det nya(och det var också startpunkten för Gatans och Krogens Poeters Parlament 1993). Vi börjar alltså vid kontorens öppningstid mellan 8 och 9 på förmiddan. Vi läser dikter, talar fritt ur hjärtat och antar eventuellt något uttalande. Vi informerar om våra egna arrangemang. Pressen är där! Här är ett förslag till "Poesimanifestet 2000": Poesin är lika gammal som människan. Den muntligt framförda poesin var lisan och musiken i tillvaron, traditionen som förde erfarenheter och historia vidare mellan generationerna. Bokpoesin är bara några hundra år gammal och den tradition som totalt dominerar de stora förlagens utgivning idag, den akademiska modernismen, väsentligt yngre. De diktsamlingar som Bonniers, Norstedts och de andra stora förlagen ger ut idag är bara tillgängliga för en liten krets, en elit, och säljs följaktligen bara i några hundra exemplar (det finns lysande undantag, ex Kristina Lugn). De ges ut för att förlagens inskränkta poesiredaktörer tycker de är bra och hör framtiden till. Men så är tyvärr inte fallet. De har gjort poesin till ett litet specialfack, trots att vanligt folk hungrar efter poesi i sin tillvaro(vilket popmusiken tillgodoser idag). Vi här församlade barfotapoeter/estradpoeter anser att detta inte bara är kapitalförstörelse och att dra ner poesin i skiten. Det är också en förskingring av det folkliga kulturarv de stora poeter som Bonniers och de andra genom kloka och kompetenta förlagsredaktörer en gång skänkte folket skapade. Såna som Fröding, Dan Andersson, Nils ferlin, Karin Boye, Gunnar Ekelöf, Sonja Åkesson, Kristina Lugn... En folklig tradition som idag förvaltas av estradpoeter på många scener runt om i landet, poeter som förlagen ser över axeln. Vi genomför den här aktionen för att protesera mot denna förskingring, och för att uppmärksamma människor på att det finns en annan poesi, underground. Sveavägen, Stockholm den 20 mars 2000." Kamrater, anmäl er nu, så vi kan slå till mot förlagsmaffian! Makthavare behöver kritik, vårt lama land behöver kritik. Det är rätt att göra uppror! Hälsningar! Claes Fredelius -------------------------------------------------------------------------------- Namn: claes fredelius Hemort: gatan Sänt: 00:39 den 13/2 gatan 12 feb 2000 Bröder och systrar, aktion "Läsa poesin av Bonniers" är en mycket intressant happening - inte minst för att den ska skilja agnarna från vetet, fåren från getterna. Vet ni vad Abreham sa? Han sa: Jag är med dig, idag och alla kommande dagar är jag med dig. Jag är en gatans man, en ökens son, jag läser poesi överallt. Medan Istvan sa: Jag vet inte. Och Johan: Jag skiter väl i Bonniers, jag bygger mitt eget himmelrike. Vad säger ni?!! Men vad ni än säger så kommer jag att vara där. Med en liten högtalare, hela dagen från 9 till 5(kontorstid). Och som sann nasarpoet kommer jag också att sälja mina dikter en för en - dom blir nog värdefulla med tiden! Ska man begära polistillstånd - eller är det bättre om polisen släpar bort en? Läsandes en improviserad dikt om samma fascister här som där...Vad säger Bert? Kommando "Läsa poesin av Bonniers" har i alla fall två kämpar, Abreham och jag. Mitt täcknamn är tills vidare Vladimir. Jag skrev sist om den tradition Bonniers levererar idag, den akademiska modernismen. Och vips så träffade jag en livs levande representant för denna maktens tradition, en förtjusande ung dam som heter Helena Eriksson. Hon har gett ut fyra diktsamlingar, och tillsammans med Maria Gummesson redigerat generationsantologin "15 poeter ur 90-talet". Hon hade just blivit invald i Författarförbundets skönlitterära sektionsstyrelse. Väl hemkommen läste jag hennes dikter i ovan antologi, exempelvis följande: "Tvivel som uppstår när man är mycket nära mark - man / kan välja (det är nästan alltid möjligt), man kan / överlämna sig; vidröras, men vara utstuderad, manipulera / undan vassa instrument" Nå, vad tycker ni? En blivande nobelpristagare månne? Bättre än Jane, Tove eller Rainer? Fyra diktsamlingar på Bonniers, inte illa. Du är bara avundsjuk, säger Tove. Nej,du, inte på den dikten. All förändring av konsten går via Upproret! Tror ni impressionismen, surrealismen, futurismen var godkända från början. Nej, dom gick ut på gatan och skrek: Vi accepterar inte detta, Konsten är död, stendöd, vi är de enda som lever. Dom trodde på sig själva, dom stirrade inte bara undedånigt uppåt och oppades få slinka in i de fina salongerna. Ingen, jag säger ingen, kommer in på det viset. Känner du inget ansvar för poesin, tänker du stillatigande se Bonniers nuvarande inkompeenta, inskränkta sekterister skriva vår tids litteraturhistoria?! Nej, inte jag! Jag frågade Helena vilka förebilder hon hade. Eva-Stina Byggmästar och Marie Silkeberg, sa hon efter en stund. Dom är också mina vänner... Som sagt, nedräkningen för aktionen "Läsa poesin av Bonniers" har börjat, det är knappt en månad kvar. Jag tror jag begär polistillstånd på måndag... Hälsningar! Claes -------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainer ellilä Hemort: hässelby Sänt: 12:31 den 13/2 Hur orkar ni vara så aktiva? Själv håller jag på att drukna i arbeten. Jag vill rymma fältet, gömma mig någonstans och därifrån betrakta ekorrehjulens snurrande. Jag befinner mig i en tillstånd av inre raseri eftersom jag inte får vara i fred så mycket jag skulle villja vara. Kan "Robinson" vara ett alternativ, må tro? Har sökt dit i alla fall. Hur som helst; JAG BEHÖVER ER!!! -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Eleonora Luthander Hemort: Alvik, Bromma Sänt: 15:30 den 14/2 Rainer! Som vi brukar säga: Får jag kyssa dit hår, när vi möts bland poeterna på stan... VI Vi träffas hemligt på en offentlig plats Vi byter farliga budskap i diktform Vi dricker kaffe desprat omgivna av snälla människor Eleonora Luthander Ur "Vägen till Gdinj" 1998, Ord och visor förlag -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Elena Dahl Hemsida: http://Klicka fram i Poeter, poeter, poeter...Elena Dahl...hemsida Hemort: just nu i Stockholm Sänt: 19:10 den 14/2 I min slitna tygkasse släpar jag med mig allt möjligt. Poesiböcker, manuskript trängs med matpaket till någon hemlös, med det som saknas hemma och köps på hemvägen. Men - där finns även någonting som inte får ta plats men måste finnas på plats. Kärleken. Alla är överens om kärleken fast ingen vet riktigt vad det är. Någonting som alla behöver. Någonting som får en att blomma upp och utvecklas. Skapandets dynamit. Någonting gammalt opraktiskt som hindrar en från att utvecklas, från att gå vidare. En gammal bindning, ett sjukt beroende. En ny katastrof. Det universiella kittet. Ett nytt bud (förbud): "Du skall icke älska på det att du inte skall binda dig". Någonting som får en att först slösa bort räntorna, för att sedan tära på grundkapitalet och slutligen gå i konkurs. Någonting som ger värde åt ett fattigt skaparliv. Som skapar extasögonblick när vattnet i en stilla sjö plötsligt tänds av en gnista som lockar fram den mest underbara lotusblomman från dess botten. Lotusblomman vecklas ut i det oändliga, och när skymningen faller på vet vi fortfarande inte vad som finns inuti blomman. Jag har i hela mitt liv gått och kånkat på detta sprängämne. Jag vet om dess sprängkraft. Jag har mycket av det - varför, det vet inte jag. Kanske fick jag mycket från början. Jag har slösat så mycket av det. Men det verkar som jag bara har mer att kånka på, det känns när jag lyfter väskan. Kan det vara så att jag inte bara slösat bort utan också tagit emot? Skrivet på St. Valentins dag och tillägnat alla älskade vänner - krog-slam-och estradpoeter av Elena Dahl -------------------------------------------------------------------------------- Namn: helena duroj Hemsida: http://snart klar Hemort: världens by Sänt: 12:31 den 15/2 hej poeter, min hemsida blir klar mycket snart eller SNART, beroende på mina och min anlitade webmasters övriga uppgifter (förvärvsarbete och sånt där tjafs som man prompt ska hålla på med), men då, då när den blir klar alltså, hoppas jag ni kommer på besök. imorgon är det slam-onsdag igen så vi kanske ses... / h -------------------------------------------------------------------------------- Namn: claes fredelius Hemort: himmelriket, sjunde himlen Sänt: 08:28 den 17/2 himmelriket, sjunde himlen, snart skottdagen Kära vänner, nu ska ni få läsa några inledande rader ur Erik Johans berömda klagodikt "Allt sen människor först": "Allt sen människor först bebyggde den blomstrande Jorden / ingen dödlig som jag brunnit av kärlekens eld / Dock för en enda retande Mö mitt hjärta ej klappar / vid sin triumvagn en icke i kedjor mig läst. / Hårdare, Bröder, mitt öde är! Jag älskar dem alla, / alla i feiska band snärja min fladdrande själ. / Varje gungande barm i mitt hjärta väcker begären, / varje strålande blick byter i lågor mitt blod..." Varför citerar jag dessa rader? Nej, min vän, du gissade fel. Så är det icke med mig. Jag älskar bara Marguerita - kanske, dock, för att hon försvunnit och därför väcker så mycken längtan, en av poesins och konstens främsta drivkrafter(Ekelöf talar om "bristen" som det konstnärliga arbetets främsta jordmån). Nåväl, lite överdrivet var det väl, vi poeter är ju lite patetiska ibland. Jag glömde faktiskt att jag också älskar poesin - och då älskar man förstås alla kvinnor i synnerhet, dom flesta män i allmänhet och så gudarna förstås. Ni känner förstås till Vladimir Majakovskij, en av mina främsta gudar. Han fick verkligen kämpa med att bana mark för sig och sina kamrater de ryska futuristerna. Göra happenings, klä ut sig, läsa poesi överallt, göra långa poesiturnéer. Det var ingen idé att söka lisma och ställa in sig hos de ryska förlagen, som hade en helt annan smak. I den tidens Ryssland var det också helt naurligt och accepterat att ge ut på eget förslag - det rådde ingen Bonniertvång för att få recensioner och stipendier. Så till vida var alltså den tidens tsarvälde mer liberalt(marknadsmässigt) och tolerant än dagens svenska litterära institution, hur konstigt det än kan låta. Vi lever inte i den bästa av världar, kära vänner... ...så anslut er alltså redan nu till operationaktion "Läsa poesien av Bonniers" på vårdagjämningen 20 mars. Abreham och Elena har redan gjort det, och fler är på väg. Men man kan naturligtvis bara komma dit, på trottoaren utanför Bonniers skyltfönster på Sveavägen 56 9-17 mån den 20 mars. Välkomna, kära vapenbröder och vänner, ni kommer att bli berömda! Eller dö för poesin... Hälsningar! Eder Erik Johan Claes Vladimir Fredelius Ferlin -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Jane Morén Hemsida: http://w1.866.telia.com/~u86600229/innehall.html Hemort: Nära en älskad mans andetag Sänt: 09:18 den 17/2 Blev inspirerad av Elenas text om kärlek här ovan och tankarna började fara och jag skrev ner vad jag tänkte. Kärleken Den kärlek man får eller ger ovillkorligt är aldrig tung att bära Tungt är saknad tungt är sorg över förlorad kärlek tungt är drömmen om kärleken- ifall den aldrig kommer till ens utsträckta armar De armar som vill ta hela livet i famn om de har kärleken i sin famn eller om den bara så nuddar ens aldrig uppgivna fingertoppar, löftesrikt Riktig kärlek bär sig själv ligger aldrig och tynger i en kasse det gör däremot längtan det är kanske därför det skrivs så mycket om just längtan då lägger den sig på ett papper i en mun i ett skrik inte dold och tung i en kasse Att få uppleva riktig kärlek är ett mirakel som gör att man bryts loss från tyngdkraften tappar de gamla kassarna- och inte ens bryr sig om dem längre- är de verkligen mina kassar, tror aldrig jag sett dem förr, kanske man förvånat säger högt. Är det här vänster eller höger? Är det här ett rum, jag ser inte längre dess symmetri? Vad är tiden, har den längre makt över mitt liv? Har något annat längre betydelse? eller så blir man rädd, hugger tag i den samtidigt välkända och hatade kassen så att dess tyngd ska få en ner på jorden igen där har man iallafall har en välkänd stig att sätta ner sina såriga, ärriga fotsulor på Det hjälper inte att kasta den tunga kassen i fel famn som en bumerang kommer den tillbaka tyngre än innan Om kassen är tung och dess tyngd ännu inte går att spåra, kasta ut, bränna så får man se ännu djupare i dess dunkla mörker efter mönster på dess insida det ska finnas en lapp, skrynklig eller inte med ett löfte påskrivet längst ner ett löfte om allt som man bara måste tro på aldrig får slänga bort Då beredd med lappen i sin kanske fortfarande tveksamma hand - nej den här gäller nog inte längre, sista datum har nog gått ut, jag har kommit för sent, det här brukar aldrig sluta lyckligt, mumlar man för sig själv, och vänder innan man ens läst det finstilta på entredörren som inte ens liknar den förra, men det har man inte tid att upptäcka, då när man lägger benen på ryggen och springer -måste man. Visa upp löftet! den dag kassen helt plötsligt - för det är alltid plötsligt - innehåller skatter, möjligheter, gåvor som glider av sig själva in i ens händer bara man vågar sträcka ut dem. Kärleken är det allra största det vet alla som haft chansen och verkligen vågat kasta sig in i dess stora, samtidigt skrämmande famn Brist på kärlek är det allra värsta det vet alla som verkligen vågat känna efter hur lakanen i ens säng legat skrynkliga och sorgsna hur telefonen gråtit av saknad över en älskad röst som aldrig hörs hur vakna ögonblick runnit iväg, med drömmar som blivit både mer diffusa och mer desperata Det finns bara ett nödvändigt meddelande vi måste läsa: Sträck ut dig Kärleken sträcker sig efter dig! ---------- Skrivet bara rakt upp och ner. Kanske är det inte så här för alla, men för mig är det så. Man kanske tror att man kan förbereda sig på att klara av kärleken och dess inbyggda sårbarhet genom att bestämma sig för att inte mer låta någon komma så nära ens hjärta; genom att inte binda sig, genom att ha en förnuftig syn på kärleken. MEN kärleken lever sitt eget liv och vill man vara med så måste man dyka, släppa taget, våga. Svårast är att få de gamla misslyckade filmerna att sluta gå inuti ens arma huvud, att inte låta den forna programmeringen spöka, utan bara börja om från noll. Att verkligen älska någon med hela sin kropp och sitt väsen, och bli älskad tillbaka är det mest underbara som finns, och det bästa livet kan ge en. Tur, kan jag känna, att jag kan skriva, vad hade jag annars gjort av all längtan, sårbarhet, alla starka känslor? Druckit upp den på någon rökig krog och blivit ännu mer olycklig? Förnekat min sårbarhet, mitt behov genom att utbrista: Äh det där är bara naiva drömmar, pyttsan romantik. Hade jag blivit mindre sårbar om jag hade låtit bli att kasta mig ut i den? Ja, säkert, men tänk vad mycket jag missat. Och som poet är ju de svarta känslorna inte bara ett ok, behovet att skriva kan då istället bli större. Jag ÄLSKAR nu en människa i en dimension jag inte visste fanns och det är ett heligt tillstånd som inte tillåter sig att beskrivas, bara att upplevas. Innan dess låg min löfteslapp länge tung i sina senaste minnen av en stor kärlek i min kasse. En kärlek som inte slutade med "att vi levde lyckliga i alla våra dagar" som vi trodde. Och kärleken i mitt liv har de senaste åren endast hållt min penna i sin famn och levt sitt hängivna liv i skrivande drömmar, minnen och inget annat. Kärlek som gått i kras kräver sin sorgeperiod. Kärleken är ett stort område att ge sig in att skriva om, ta det här för vad det är: Mina personliga tankar, som blev inspirerade av Elena Dahls tankar här ovan. Jane Morén februari 2000 -------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainman Hemsida: http://kvartar hos många Hemort: hos er Sänt: 11:17 den 17/2 Jag är en icke-typisk finne. Inne i mitt 50 årigt skal bor en 30 årig poet/elingenjör/musiker. Jag försöker skriva Europas näst bästa dikter, kan koppla in en el-central och skriva en trudelutt i d-moll, som faktiskt är den sorgligaste tonart jag vet. Dessutom kan jag busvissla och laga mat. Jag är den svävande skottaren. Jag har svårt med mämmiskor som har det alltid så BRA. Som vägrar inse att också nedstämdhet är tillåtet. Det är ju därifrån den skapande människan hämtar sin kraft. Jag har funderat det här med att försöka komma med i Guinner rekordbok eftersom jag kan rapa minst 60 gånger inom en minut. Det bästa som hänt mig i senaste tiden är att Per "Tiger" Schöder vann Slamduellen i Rinkeby 16.6 trots att hans motståndare råkade vara Jane "Spaderdam" Morén. Inte nog med det; Finnarna fick ju en kvinlig president och jag hade nöjen att lyssna den extrema scenpoeten Per Wilhelm på Lava häromdagen. Jag skulle villja besöka Sibirien eller aboriginerna i Australien. Bo där minst ett år hos urinvånarna, hämta visdom därifrån. Förresten, Sjunde paragrafen är bäst! -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Jane Morén Hemsida: http://w1.866.telia.com/~u86600229/sjunde.html Hemort: Sjunde Himlen Sänt: 13:35 den 17/2 Ja det står ju solklart tydligt att Sjunde Paragrafen är bäst ;-) Åtminstone har vi det bäst tillsammans som lag. Så bra som vi har haft det under Poesicupen, så roligt, sådan gemenskap! Och ja, det var en härlig strid som Pere " my darling" Schröder tog hem. Men ännu en gång ska jag kanske vässa klorna eller klackarna, ställa in mikrofonen och SKRIKA eller väsa. Just nu pågår det förresten en livlig debatt genom e-posten om tävlingreglerna i SM-Borås, och det är inte lätt att hitta en form som passar både publik och poeter. Men personligen tycker jag att Istváns Poesicup är det som lockar mig som poet helt klart mest. Då i höstas var det festivitas, gemenskap och ROLIGT!!!! Jag tävlade i Poetry Slam 95-96 var med i Grand Slam men det inspirerade inte mig tillräckligt för att delta fler gånger, förrän nu då, men då för att Rainer och Pere är gamla slamrävar som det alltid är så roligt att befinna sig på samma plats som!!! -------------------------------------------------------------------------------- Namn: helena duroj Hemsida: http://hem.passagen.se/helena.duroj Hemort: en bur på tredje våningen Sänt: 16:29 den 17/2 apropå tidigare brev: ja vad har en poet i sin kasse..? kam, läppstift, nagellack (kvinna då, väl) äpple, apelsin (lång arbetsdag idag) dagbok, pennor, cigarretter (aldrig utan dem!) en bok om schweiz (kanske ska dit) busskort, körkort, kontokort, passerkort, lånekort, visitkort, konsumkort, mera kort (samhällets kvitto på att jag existerar) kommer också kärleken in i bilden? JA, för jag har en tändare i formen av ett rött hjärta som jag fick i julas av en god vän. vi brukar inte ge varandra presenter "om det inte är nåt särskilt". - men det är väl inget särskilt nu, sa jag. - jo, sa hon. jag tänker på det varje gång jag tänder en cigarrett (ofta, med andra ord).kärleken kan kristalliseras till en liten blank tingest - och det är något särskilt mycket oftare än vi tror. / h -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Pere Schröder Hemort: Stockholm Sänt: 04:06 den 18/2 Människor Det är okey, det är okey att slingra sig runt kaneldoftande ord, stryka dem medhårs, på en sockerlåda i en förskingrad garderob, men... det är bättre med en riktigt flygfärdig scen. Under Jane Moréns diaboliska ledarskap börjar Ordtrå poesi-scen på Jonathan´s Place flaxa iväg mot de högre rymderna. Förra söndagens flygning var en av de snyggaste jag sett. Och det var långt mellan vingspetsarna: poesi från ytterkan-terna (från Irene Karlbom till vildhjärnan Per Wilhelm Wahl-ros, det milda stenansiktet Rainman Ellilä och ungdomens förförare Linus Andersson), blodfulla berättare som Pelle Olsson, bra musiker (bl a en levande chicagolegend som Jonathan själv fått dit) och ståuppare. Kort sagt: inte en lugn stund... och då var ändå gästlistan övertecknad. Hörde jag inte Per-Eric Söder i publiken mumla något om att "nästa gång ska jag..." I så fall får han sällskap av Margareta Hmmar som är gäst-poet 12 mars. Lokalen är rätt crazy på ett magiskt vis, påminner om ett vardagsrum i upplösningstillstånd, till vilket Jane själv bidrar genom att genom att alltid befinna sig på en annan plats än där man såg henne tre sekunder tidigare och där bara ett egendomligt ljusfenomen kan iakttas. Detta kaos balanseras på ett väl avvägt sätt av Jonathans afrikanskt loja, nästan sävliga, koreografi. Alltså, för den som inte vet: Jonathan´s Place, Södermannagtan 39, en söndag imitten av varje månad, nästa gång 12 mars. ... och snart premiär för Istvan Molnars Slam Café å String ... och så Parlamentet... när ska man hinna sitta hemma i spjälsängen och lägga patiens är det tänkt? Jag bara frågar. Hänförd besökare och tillbedjare Pere Schröder -------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainman Hemsida: http://it´s coming Hemort: där hjärtat bultar Sänt: 15:31 den 18/2 Jajamensan. Hos Jonathan´s går det vilt till ibland. Som t. ex. den där killen som tog plats på scenen utan att fråga, samt skrek åt Jonathan om priset på ölet samtidigt som Istvan försökte överrösta honom med poesi. Jag måste nog hålla med, vad Pre "Tiger" skrev och tillägga att om inte Jonathan fått läget under kontroll, så hade jag nog tappat behärskningen och kollat mina fickor som just då var fulla av knutna nävar. Annars är det bara bra. -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Elena Hemsida: http://hem.fyristorg.com/dahloe/elena.html Hemort: Just nu Stockholm Sänt: 17:19 den 18/2 ja, kärleken i tunga kassar... kvinnornas eviga slit, besök på sjukhus, fängelser, koncentrationsläger - hoppet att få träffa den man älskar, överlämna maten och rena kläder, allt man har gått och sparat, tvättat och strukit. man har kysst sina fattiga gåvor i oändlig saknad. kassar med billig mat man har lyckats komma över - kanske kan vi åka på semester om jag sliter och gnor så hela tiden? i dag har jag lämnat mitt blod, min älskade, det blir några tior till - visst kan vi försöka resa bort någon vecka, min älskade? du vill inte se att släpar ut mig, men jag är stolt - jag har sparat och gnott. visst, kompis, jag har köpt den. den finns här, i min kasse. jag har ju lovat. nej, vi packar inte upp den här. vi måste få ihop den först - javisst, massvis med delar, det är en hel liten båt. men låt gå, vi sätter oss på hemvägen och tittar lite om du vill. nej, vänta lite, jag har andra grejor i kassen, vi tar inte ut den nu. vänta tills vi kommer hem. visst - ja. för-älskelse har man inte i sin kasse. man behöver ingenting som kan rymmas där - blommorna fäster man i håret, en enkel bomullklänning blir solvarm där den ligger hopskrynklad - ute i det fria eller på golvet framför ett öppet fönster. den blir sval först när hettan avtar. blomman vecklar ut sina blad i det oändliga, än är det inte skymning. men kassarna väntar tåligt som gamla ensamma nallar som vi alla förr eller senare behöver. -jag fann strumpor som passar dig, älskade, vill du ha en armlös tröja till vintern? säg en gång till, vad har du för nummer? jag menar, nummer på avdelningen? hur kunde det hända, vad då för en jävla stenflisa? vad fan, har ni inga skyddskläder? tur att det bara var foten. visst kommer jag så fort jag någonsin kan, jag kan flexa en halvtimme. vad vill du ha mer? bara se mig? men jag har plats i min kasse, räkna upp vad som fattas... Elena -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Jane Morén Hemort: Nära... Sänt: 03:28 den 19/2 Sitter här framför min dator och kan inte sova, och det trots att jag haft så stressiga dagar och trodde jag skulle somna i kön på Ica tidigare ikväll. Hemmet borde städas, men jag är inne i period då jag hela tiden dras till pennan istället för dammsugaren. Jag beskriver mig själv ibland som en hängiven person, allt eller inget står liksom inristat i min panna. Trevligt tycker då de som inte vet hela vidden av en sådan personlighet. Det är nämligen inte bara så att man är positivt hängiven. Hängivenheten kastar sig även över de svarta sidorna. Att vara hängivet olycklig eller rasande är inte kul. Men att leva, älska, tro hängivet är bonusen man får för alla kamper man för med sig själv. Avundas ibland de människor som kan gäspa och titta på TV-program istället för att längta efter sin älskade. Just nu sitter jag och lyssnar på min inspelning av kvällens radiotimmar. Jag kommer i ett visst tillstånd av monoton trancemusik, det får mig väldigt koncentrerad och kreativ och gör att jag kan komma in i riktiga skrivarrus. Nuförtiden skriver jag mest varje ledig stund, och så har det varit senaste året. Jag började skriva ordentligt för tio år sedan. Då dog ett av mina tre barn, Salvadore. Som alla föräldrar lätt kan föreställa sig, så trodde jag att jag också skulle dö; en förälder kan bara inte överleva sitt barns död. Men, det är inte så lätt att ta livet av sig. För några veckor sedan läste jag sex av de dikter jag skrivit i samband med min sons död på en manifestation på Sergels Torg. Precis innan jag skulle upp var en musiktrio uppe och sjöng vemodiga sånger om hur det är att förlora ett barn. Min adrenalinhalt steg något enormt, och jag bara kände precis innan jag gick upp att: Nu ska ni få veta hur det verkligen känns att förlora ett barn! Inte är det milt som ett stilla regn, inte rinner bara tunga tårar över en mors ansikte, nej ett raseri väller upp i hennes hals, ett mörker som en rabiessmittad best gör henne galen och våldsam! (På sjukhuset den gången för tio år sedan försökte jag välta vagnar och möbler innan sjukhuspersonalen fick omkull mig på golvet. Jag var så fruktansvärt förtvivlad: Hur hade de kunnat låta min son dö?) För fem år sedan skiljdes jag och min man. Känslomässigt höllt jag på att stryka med av den fruktansvärda sorgen det innebar, och jag var dessutom fortfarande en spillra efter min sons död. Men jag skrev, skrev, skrev, nästan hundra dikter, varav de flesta har sin enda givna plats: byrålådan. Av en händelse fick jag se en lapp om öppen scen på Trollflöjten samma år och så började mitt estradpoesiliv. På scenen skrek jag ut min smärta det första året. Jag fick nya vänner och jag började repa mig. Sakta la sig en hinna över mina traumatiska upplevelser. Ett liv av ideliga prövningar kan kännas oöverstigligt ibland, men jag tror att det gör en mer ödmjuk om inte annat, och gör att man inte vill slösa bort sitt liv på meningslösheter. Många, kanske alla poeter har en smärta som de känner sig absolut tvingade att klä i ord. Ja varför skriver jag detta? Vet inte, natten har en förunderlig förmåga att öppna ens hjärta. Tänker på Salvadore, som fick mig att bli vuxen, och fick mig in på skrivandet på allvar, tänker på alla andra föräldrar jag känner som har något av sina barn i himlen, tänker på mina andra barn Fernando och Belinda som lärt mig mycket om mig själv och gett mig en identitet, tänker på alla människor som betyder något för mig, tänker på mina underbara vänner, tänker på alla fina möten och upplevelser livet ändå bjuder en på hela tiden, tänker på Pere som jag älskar så mycket, och på att i morgon är en ny dag, då solen förhoppningsvis vill lysa på oss människor igen så att vi kan fortsätta att andas, leva och uppleva allt underbart som ändå finns. Livet är många gånger en kamp men det är underbart att leva! Jane Morén -------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainman Hemsida: http://på gång Hemort: hos dig Sänt: 11:59 den 19/2 "Han satt i badkaret och lät det iskalla vattnet rinna över. Det spelade ingen roll, inte nu mera. Bandspelaren på toalettsittsen var på högsta volym och Albinonis Adagio fyllde hela padrummet. Studsade från vägg till vägg, från golv till tak, men det la han knappast märke till. Långsamt gled han under vattenytan och bara låg där. Hur länge, det visste han inte. Han ville vara hos henne. Plötsligt blev han hejdade av en hand som greppade tag i hans hår och lyfte han huvud ovanför vattenytan. -Vad håller du på med? skrek hans hustru. -Paulina är död, viskade mannen." Jo, så känndes det efter ett telefonsamtal jag fick en fredag förmiddag 6.11.1992. Då började en ny tideräkning; före och efter. Igår satt min dotter Jenny i vardagsrummet och bläddrade Paulinas fotoalbum. Stackars hon, tänkte jag då hon försökte minnas, hur det var att ha en storasyster. Jenny var ju bara 2,5 år då Paulina dog. Men hon accepterar det som hänt och frågar istället hur kunde Paulina få plats i en så liten urna. Jag och Jenny har pratat och kommer att prata om Paulina ty hon betyder så mycket för oss båda. Annars är det bara bra. -------------------------------------------------------------------------------- Namn: claes fredelius Hemort: i mig själv Sänt: 09:38 den 20/2 i mig själv 20 feb 2000 Vänner! Jag blir rörd...hade tänkt skriva något häftigt om natten på Savanah, men kommer helt av mig när jag läser Jane och Rainman. Det passar liksom inte längre, inte nu. Tack, ni ger oss livet, ert och vårt! Claes -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Jane Morén Sänt: 17:00 den 20/2 Tack Claes -------------------------------------------------------------------------------- Namn: claes fredelius Hemort: södra station Sänt: 22:51 den 20/2 sth 20 feb Hej poesirevolutionärarer, ni som vill vara avantgardet! En månad kvar till "Aktion Läs Poesin av Bonniers" - anmäl er till mig, för fan! Läser en fantastisk bok av Micke Berg, "Retro", med underbara bilder(foto). Han skriver, under rubriken "Min fotografiska filosofi": "Dethandlar om att bara finnas till, cirkulera bland folk, fotografera sin egen tid eller otid. Den som rör sig, vandrar på gatorna, barerna, reser, kommer alltid att tillhöra spetsen av sin tid." Jag känner mycket för detta, utåtriktad poet som jag är. Hälsningar i söndagskvällen! Claes " -------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainman Hemort: till vänster om dig Sänt: 16:50 den 21/2 Ciao Claes Vi får väl pratas vid på onsdagen den 23:e på Jonathans. Då får du berätta mer om aktion läs poesi av Bonniers. Det är klart att jag kommer beväpnad till tänderna tuggande poesi och fradga. Annars är det bara br...jag menar som vanligt. regnmannen/stadschamanen rainer -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Elena/Anima Hemsida: http://hem.fyristorg.com/dahloe/elena.html Hemort: i dag Stockholm och Stuvsta Sänt: 20:16 den 21/2 tja, kompisar. tack för att ni har skrivit om er själva. man känner att man är bland vänner när man förgås av oro för den man älskar. han har svårt att andas, lungorna är som hos en som har jobbat under jord, varför? jag fick veta detta i morse. men allt måste funka, deadlines, jobbet, allt, allt... snart vänder det åt rätt håll, hur kan det vara någonting annat, hoppet, blomma, liv, sänd dina undergörande regnar, du har alltid stått mig bi, även när jag stod mot en svart mur och slog mitt huvud blodigt för att få tillbaka den jag älskade från andra sidan för 23 år sedan (men min ena hand kramade om min son, den andra låg på en skrivmaskin, och min avhandling om Boris Pasternak var uppe två veckor efter begravningen. låter det underligt? det är bara en del av verkligheten. själslig tyngdlyftning. mycket vänstöd, men egentligen räcker inga vanliga förklaringar). men det vänder åt rätt håll snart, snart, jättesnart. "it´s soon over, don´t worry, I´ll be in touch with you soon...". än en gång konfronteras min välorganiserade galenskap med "kärlekens barndom" hos en krigare, sjöfarare, man of world som sårades i ett grymt krig, fängslades för sin kamp för freden, som bott i många länder men saknar ett fosterland. vi klarar av att leva och att dö, var och en på sitt sätt. jag känner kärleken verka i mig. uttrycken den finner är urgamla. magi, bön, varma kläder. vardagsomsorg, väntandet. det befiande extatiska skrattet. tårar som tack och lov kommer. det är bara den malande oron för dem man älskar som plågar. Elena /Anima (ett av mina namn) -------------------------------------------------------------------------------- Namn: helena Hemsida: http://hem.passagen.se/helena.duroj Hemort: invid förortshorisonten Sänt: 10:03 den 22/2 hej alla och nu senast elena, oron, ja - varför ska den färga peppra stämpla en vardag som annars vore uthärdlig - oron för alla älskade som blir av med jobbet och går in i depressioner och förödmjukas och knäcks och får fysiska och psykiska attacker som får mej att tro att de ska dö... det ska de ju också, men helst inte så snart. att även jag ska dö funderar jag mindre på eftersom det inte oroar mej tillnärmelsevis så mycket som tanken på att vara den som står kvar till sist och undrar vart alla tog vägen. nej det förvånar mej inte att pasternak-avhandlingen blev klar. i chock- och kristillstånd byggs ett pansar inom vilket det mänskliga, omänskliga och övermänskliga går i och ur varandra; jag har kallat det landet av skoningslöshet.jag var där en vinter. det var lite för lång tid, för det var smärtsamt att bli människa igen, efteråt. denhär årstiden är förskräcklig. som svaga och halvblinda kor idisslande sista vinterfodret - när får vi komma ut igen? när stiger saven? sorgliga och hemska ting händer alla andra årstider också, men visst är det som att vi har större kraft att bära dem då? när vi kan känna jorden direkt mot fotsulorna? igår köpte jag blommor till en sjuk vän som jag inte får hjälpa för hon ska bära allt själv. omsorgens uttryck får bli närmast viktlösa; blommor, brev. tumas i rinkeby gör färgrika exotiska buketter och förstår vad det är jag vill ha innan jag vet det själv. "jag ska upp på sjukhuset tumas, ta något hoppfullt! det är begravning, hjälp mej välja fort men inte så det blir patetiskt! en födelsedag tumas, blommor till en modig kvinna, fattar du?" så tänk dej en bukett - just den du vill ha idag - här är den: **** helena -------------------------------------------------------------------------------- Namn: claes fredelius Hemort: överallt hos vänner, människor, djur och växter Sänt: 10:19 den 23/2 sth 23 feb 2000 Elena, ibland tänker jag att du måste coola ner lite, så du inte spränger dig själv - detta liv är inte det enda. När jag läser dig tänker jag förstås på Marina Tvetajeva, och skriver av första dikten i samlingen "med gröna ögon"(sth 1986): "För mina dikter, som jag skrev så tidigt / att jag ej visste att jag var poet, / flygande ut som droppar ur fontänen, / gnistor från en raket brytande ut som små lustiga djävlar / i helgedomens rökelse och kvalm, / dikter jag skrev om ungdomen och döden - / oräknade i tal! av ingen efterfrågade och köpta, / förskingrade i bokhandlarnas damm, / för mina dikter, som för ädla viner / kommer en dag." Koktebelj, 13 maj 1913 Du är underbar Elena, och nu har du en trumvän, vila vid henne! Tack också Helena, du får också en dikt av Marina: "Ådrorna på den redan bruna handen / står fyllda - inte av blod - av sol. / Jag är ensam med min stora kärlek / till min egen själ. Inväntar en gräshoppa, räknar till hundra, / rycker ett strå och tuggar det... / - Underligt att känna så starkt och så enkelt / livets - och min egen flyktighet." 15 maj 1913 Till sist, en hyllning till Marita Ulvskog som lovat gästa oss idag på Krogens Poeters Parlament på Jonathans Place: pressmeddelandepressmeddelandepressmeddelandepressmeddelandepressm Marita Ulvskog gästar Krogens Poeters Parlament 23 februari 2000 Har fan blivit religiös på gamla dar, undrar man när man hör de medelålders popmusikerna sjunga om sin kärlek till Gud på Frälsis succéskiva. Det är väl egentligen bara Louise Hoffsten som med säker rebellkänsla och all sin underbara innerlighet har träffat helt rätt när hon sjunger den revolutionära "Varför skola människor strida", och därmed uttrycker ett idag ovanligt intresse för det mäskliga livet här och nu… Nåväl, vi på Krogens Poeters Parlament tycker fortfarande att "Det är rätt att göra uppror" uttrycker utvecklingslag nummer ett i den här tillvaro, och nu vill vi tillägna kulturminster Marita Ulvskog - som gästar oss den 23 feb På Jonathans Place, Södermannagatan 39 - en gammal god sång, skriven av norrlänningen Joe Hill(och lätt friserad av undertecknad). "Det finns många slags kvinnor i världen / det vet alla som sett sig omkring / några går där i lyxen och flärden / ibland dyra och kostbara ting / Det finns kvinnor i siden och sammet / och dom glittrar som nysnö på fjäll / men den endaste kvinna värd namnet / är en ung rebell Marita liten stor som Palme / Men underklass - och kvinna! / Dagens Nyliberala drake / anför de andra sprutar / sitt nygamla etter över / en ung rebell från Norrbotten, kommunistdottern Hon är ung rebell, hon är ung rebell / i vår klasskamp lyser hon segersäll / Hon ger kraft och mod i strid / när hon står invid vår sida / Hon är stark i frihetskampen / hon är ung rebell För det sargade vietnamesiska folket / Mot jätten USA:s omänskliga bombningar / För Sveriges rätt till en självständig politik - själva grunden för vår demokrati / Mot EU:s murar mot fattigvärlden / och upprustning i Marknadens handelskrig / För kvinnans rätt att delta / i samhällslivet på lika villkor / Mot de kritstrecksrandigas / övermänniskotro, orättmätiga löner och nonschalans / För museernas revolutionering nära folket / Mot ämbetsmännens och akademikernas konservatism och bekvämlighet… Hennes dubbelsjäl är väl sliten av jobbet / men det handslag hon ger oss är fast / Under svarta klänningen klappar en hjärta / och det slår för vår arbetarlass / Borgaren hukar av förvånat hat / när hon rest sig och gett han en smäll / För den endaste kvinna värd namnet / är en ung rebell Hon är ung rebell, hon är ung rebell / i vår klasskamp lyser hon segersäll / Hon ger kraft och mod i strid / när hon står invid vår sida / Hon är stark i frihetskampen / hon är ung rebell" För Krogens Poeters Parlament 2 feb 2000, Claes Fredelius (se också Fredelius, Claes "Det är rätt att göra uppror", Bonniers 1970),3 Hälsningar! Claes Vladimir Fredelius -------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainman Hemort: bland rötter och moln Sänt: 11:01 den 23/2 "Jag får vandra se världen jag får vandra till öst, till väst min väg kantas inte med blommor av kärlek kanske ändå en eller två Ansikten skiftar, dunstar bort leende en stund och åter täcks av skuggorna jag blundar och hör en viskning; ger inte upp Dessa vägar tog mig långt bort till världen dessa olyckliga vägar jag ska inte varken till öst eller till väst jag ska stanna hos dig, min älskade." annars är det bara... -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Jane Morén Hemsida: http://w1.866.telia.com/~u86600229/innehall.html Hemort: Nära... Sänt: 14:15 den 23/2 Guys and girls Det finns två poeter som fått mig helt begeistrad; Sonja Åkesson och Kristina Lugn. Jag klipper här in oförglömliga rader ur deras dikter, rader som jag läst om och om igen. Sonja Åkesson, saxat ur "Vara Vit Mans slav": "Vit Man inte tåla slarv. Vit Man inte tåla stekad Mat. Vit Man inte tåla Dum mening. Vit Man få stora Anfall snubbla barnens pjäxor. Vara Vit Mans slav. // Hustru diska sås. Hustru koka lort. Hustru sköta grums. Vara Vit Man slav." ----- Kristina Lugn, ur "Bekantskap önskas med äldre bildad herre" "Du som inte tycker det gör någonting att jag har svårt att kontrollera min frisyr och mina sjuka pälsdjur som krälar fram ur mörkren titt som tätt när jag har svårt att sova och gnager vämjeliga hål på mina vackra vita lakan" // "Om du är beredd att ta mej som jag är och inte tänker reta dej på min migrän och mina underkläder om du vill hjälpa till med ett och annat när det inte finns någon hjälp att få och om du är en bildad välklädd herre med glatt humör och livligt intellekt så gör det ingenting om du har ett mindre handikapp kontaktproblem och försörjningsplikt och underbett och hepatit och paradonit och dålig mage Huvudsaken är att du är snäll och kan skydda mig mot allt det farliga som förökar sig i vattenkranar och vitrinskåp som jag köpt på avbetalning av min mamma" De har båda en sådan underbar galghumor och ett eget språk som jag bara älskar! Annars är allt bra (citerar Rainmans eget uttryck), väldigt bra till och med. Hoppas ni som ska på Parlamentet i kväll får roligt. Jane Morén -------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainman Hemort: där mitt hjärta slår Sänt: 08:50 den 24/2 Hej alla poesivänner. Häftigt värre igår (=Igor) hos Jonathans. Det var inte bara Marita Ulvskog som läste utan även Bob Hanson, Margareta Hammar, Eleonora L, Birgitta H, osv. Mycket folk där, många kära ansikte kunde jag urskilja i publikhavet, mina själsfränder... Annars är det... -------------------------------------------------------------------------------- Namn: helena Hemsida: http://ja, numera Hemort: inte på en bra stund Sänt: 09:41 den 24/2 nån som läste dn igår? "vägen till nytt skapande går genom att betrakta språket som något annat än kommunikation" det avsågs handla om poesi, men ju mer jag stirrar på den där meningen, desto mer fel blir den. "vägen till nytt skapande" --- det finns varken väg eller genväg, så skapa på bara! gör något! lek bed eller arbeta - eller låt bli, om det inte är roligt. "att betrakta språket" --- filologer, lingvister och hjärnforskare betraktar språket, poeter använder det, älskar det, utför kirurgiska ingrepp i det. "språket som något annat än kommunikation" --- ja alltså denhär killen betraktade språket som en katt och det står honom naturligtvis fritt, men är inte världen alldeles tillräckligt överbefolkad av manipulatörer och lögnhalsar som genom att göra något annat med språket än att kommunicera inflationistiskt sänker dess värde - folk har ju för fan stövlarna i örona för att de inte orkar höra fler ord utan innehåll - och i det läget kan det vara klokt att slå sig ned och betrakta språket. men varför samtidigt envisas med att vara poet? en sak jag aldrig har begripit är varför folk som inte tycker om att skriva, skriver. eller varför folk som är rädda för att skapa och tycker det kostar mer än det ger, tror att de måste skapa. den stora lilla colette sa, "jag var bra på tre saker: skriva, vissla och klättra i träd, men det var bara skriva som betalade sig". hon betraktade inte språket,hon åt upp det. idag sitter hon i sin himmel i ett körsbärsträd, visslar som en trast och spottar kärnor på de pompösa grinollarna, lita på det. jag börjar tro att det ligger något i claes' idé om att råma poesi utanför bonniers. godmorgon! / h -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Eleonora Luthander Hemort: Alvik, Bromma Sänt: 13:30 den 24/2 TUSEN TACK, CLAES!!!En vemodig slavisk själ tillägnar dig LYCKOKLOCKOR... Min själ kommer att få rosor på kinderna Min jagade själ som bleknade i skyddsrummet av ensamhet På en söndag om våren skall jag ta ut min själ på promenad Vi skall gå långsamt vi skall bara gå långsamt för att kaomma för sent till ålderdomen till döden Eleonora Luthander -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Birgitta Haglund Hemort: letar fortfarande Sänt: 22:21 den 24/2 Vänner Jag läser hungrigt. Första gången här. Hoppas ni uppskattade gårdagskvällen på Parlamentet. Det gjorde jag. Många var där. Fast Pere satt väl hemma och la patiens. Med Jane vid sin sida. Vad Johan gjorde vet jag inte. Inte heller Annika. Men vi ses väl nästa gång??? Jag är ganska ny i de här estradpoesisammanhangen men har för länge sedan börjat bli beroende. Orden visst, men framförallt människorna. Som en ny familj och sådana kan man aldrig få för många av. Det är märkligt det här, att sitta framför en stor skärm och försöka föreställa sig er på andra sidan. Att försöka hitta orden, samtala. Så nära och ändå så långt borta. Denna öppenhjärtlighet, ni som visar ert innersta. Att vilja krama om, sträcka ut handen och stöta mot skärmen. Vi ses -------------------------------------------------------------------------------- Namn: claes fredelius Hemort: vid datorn, mina vänner Sänt: 02:17 den 25/2 sth 25 feb Hej! Det var en nervös dag igår. Tur att man är relativt cool. Alla som frågar: kommer hon verkligen?! Säkert, sa jag...väl. Jag fick en kram av Marita(som hotat avgå om det inte blir folkomröstning om EMU; även om vi förlorar mot övermakten så kan det vara en demokratisk stimulans med en folkomröstning - då ska vi läsa dikter överallt!). Och ett hederspris av Henrik: "Som den kanske störste introduktören av Marita Ulvskogs poesi överlämnar parlamentet detta hederspris till Claes Fredelius". Och en fin dikt av Eleonora här. Tack! Jag läser förtjust Helenas "brev".Att inte språk skulle vara kommunikation...Nej, ibland tror man det när man kikar i Bonniers nyutkomna diktsamlingar, där språket mer liknar en kod eller ett igenkänningsmärke för de få invigda. Språk är ju just kommunikation. Vore trevligt om du anslöt dig till det verkliga avantgardet, Helena, gatans poeter. Hittills har Elena, Abraham och Rainer sagt att de vill vara med. Skulle vara kul att ha Bob där också. Och alla ni andra. Om det blir för kallt i mars skjuter vi upp det nån månad, och hittar någon annan lämplig(symbolladdad) dag. Ni kanske har förslag? På förekommen anledning vill jag också upprört protestera mot alla inskränkta psykologiska "offertolkningar" av min artikel om nasarpoetens vardag i "pappret".Det är som Ekelöf säger att det viktigaste, i det här fallet budskapet, står att läsa mellan raderna och öppnar sig bara för den som har den rätta inställningen (dvs. rebellen och antikarriäristen). Artikeln handlar alltså inte om vilka som blir publicerade eller inte, huruvida det är synd om mig(som ändå blivit skapligt publicerad före systemskiftet och den totala kommersialiseringen av den litterära institutionen). Hur fan kan man läsa så bokstavligt!? Det är obegripligt. Den handlar om en maktstruktur, om klassamhällets aktuella maktstruktur och dess effekter inom den litterära institutionen. Tänk att vissa mänbniskor alltid ska läsa så "personligt" (och vad har dom egentligen för uppfattning om mig?!). Det är verkligen upprörande när ens bästa intentioner misstänkliggörs på det sättet. Men det är ju tyvärr lite så som Henrik säger i sista numret av Ordtrå, att estradpoeterna är lite ointresserade av att läsa och lyssna till andra... Må var och en som känner sig träffad ta åt sig, och läsa en gång till! Eller för all del: Läs Ekelöf eller Ferlin! Hälsningar! Claes ------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainman Hemort: hos dig Sänt: 10:28 den 25/2 Om jag ändå vore en stol för dig att sitta på eller en kudde för din kind eller ett frimärke för din tunga eller en mikrofon för dina viskningar eller ett papper för din dikt eller en spik för din hammare eller en människa för dina behov då skulle jag längta... bort från depressionens svarta pester som inte vill flytta ut. annars är... -------------------------------------------------------------------------------- Namn: helena Hemort: snart är jag där Sänt: 14:46 den 25/2 jodå claes, jag kan visst tänka mej att inta gatorna, fastän på dagtid förvärvsarbetar jag, och så avantgardistisk att jag heltenkelt skolkar är jag ännu inte. rainer, ta väl vara på dej. god fredag önskas er / h -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Någon som gillar regniga män Hemort: Kanske Sänt: 15:48 den 25/2 Om jag ändå hade en stol att sitta på en kudde för min kind ett frimärke till mitt brev en mikrofon så att jag hörs ett papper för mina dikter en spik till min hammare en människa för mig så skulle jag nog fortsätta längta ändå -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Jane Morén Hemort: Nära, nära, nära........ Sänt: 17:17 den 25/2 Till de sorgsna En stol kan stå tom länge utan att någon egentligen förstår att den är ledig ett brev kan ligga länge och vänta på ett frimärke, på en adressat, på en avsändare som verkligen vill en kudde kan ligga skrynklig och längta efter något annat än det tunga huvud som tynger den mikrofoner kan vara fel inställda, röster stumma papper kan finnas i mängder, men inga pennor att skriva något med inga fingrar som är redo att stryka sorgen ur en vacker människas ögonvrå inget verktyg att öppna upp sitt eget sorgsna hjärta med men det kommer en dag då rösten blir klar dikterna skrivna verktygen levererade av en älskad människa som erbjuder en sitt knä att sitta i och puffar upp kudden åt en att lägga sin trötta kind emot ett brev anländer med kyssar som frimärke och allt plötsligt är möjligt DÅ...... Sträck ut , kärleken sträcker sig efter....... Jane -------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainman Hemort: under dig/vid din sida Sänt: 19:38 den 25/2 om du inte behöver mig mera idag kan jag väl slå mig ned vid de olyckligas bord om du inte behöver mig mera idag kan jag kanske gå och natta min kropp om du inte behöver mig mera idag så går jag och andas in natten om du ändå kunde behöva mig idag! är jag kanske inte mera där. annars... -------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainman Hemort: här Sänt: 16:54 den 26/2 Kan man läsa poesi och simma, kan man lika väl dyka och sjunga i kör. Kan man älska och vara fri, kan man lika väl längta till dig. Kan man tända ett levande ljus och dricka vin, kan man lika väl stanna under trädet och tänka. kan man sitta uppe hela natten, kan man lika väl sova på dagen, den skarpa, den avslöjande. Nu går jag dit...utan badbyxor. -------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainman Hemort: vid din sida Sänt: 17:30 den 27/2 ...utan badbyxor. Men jag såg där åtminstone två kungar, nämligen kung Claes och kung Henrik med sina små prinsessor i plurret. Jag såg också där en man läsande flytande poesi på sin luftmaddras. Jag träffade Birgitta, den sköna och resten av poesilaget Sjunde Paragrafen, dvs, Jane "Spaderdam" Moren och Pere "Tiger" Schröder, min andra tredje bror här på jorden. ...utan badbyxor men i kära poeters sällskap. Jag håller på att tappa andan är det fullmåne gatan försvinner under mina boots år det fullmåne det skvalpar i bröstet på mig är det fullmåne du simmar där vågorna bryts är det fullmåne jag ser inte dom mörka klipporna för det är fullmåne eller är det Du -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Jane Morén Hemsida: http://w1.866.telia.com/~u86600229/innehall.html Hemort: Inuti en leopardfärgad badmössa? Sänt: 20:34 den 27/2 Efter att ha spelat klädpoker (vi förlorade hela tiden) sovit på eftermiddagen (det får man väl inte, då när det är soligt och man ska gå hälsosamma promenader?) vaknade vi i kvällningen styrde yrvakna våra steg mot det indiska palatset (föda måste man ju ha ibland, och det är väl hälsosamt att äta iallafall?) våra cyklar stod farligt nära varandra i den stjärnklara kvällen och väntade (vad kan inte besatta cyklar ställa till med när de tror ingen ser?) vi drack Cobra och såg på varann mellan tuggorna innan vi räddade vad som kunde räddas av våra cyklars heder och gav oss iväg genom gatlyktebelysta, öde parkområden snön var vit, luften kall, vi varma när vi cyklade ner mot Långholmsbadet. Något sena (vadå, är det inte sist man ska komma?) steg vi in i den fuktiga dimman på Långholmsbadet iklädde våra tjusiga skor med blå badmössor (vi hade glömt våra egna leopardmönstrade) träffade vår Kära Stadsschaman och andra (den läsande luftmadrassen missade vi) Efter stängningsdags balanserade en något vinglig men extatisk man, som kommit senare än oss och missat allt, på entrébron med Årstavikens pupillsvarta vatten under och läste en kärleksdikt för oss (var det förresten frigolit eller formalin i diktstrofens mest oförglömliga rad?) Jane Morén -------------------------------------------------------------------------------- Namn: claes fredelius Hemort: DEBATT(helst som egen rubrik) Sänt: 23:17 den 27/2 sth 27 feb Hej kamrater, vi i parlamentet tycker inte bara om poesi, vi gillar också FRÅGESTUND/DEBATT. Så nu kan jag inte längre hålla inne med en länge (försiktigtvis) outtalad fråga: VARFÖR ÄR DET BRA MED TÄVLING I POESI? Jag tycker inte standardsvaret man alltid får riktigt tillfredsställer min nyfikenhet. Alltså detta: Man kan inte tävla i poesi, därför är det så kul(alternativt:därför gör vi det). För mig är poesi kommunikation, och det rimmar illa med onödigt tillspetsad konkurrens, dvs tävlande. SLAM kommer ju också från marknadens kung, tävlandets och utslagningens eget hemland USA (som i sin nuvarande form tillkom genom att slå ut indianerna). Inte blir ett samtal som bäst om man tävlar och söker slå ut varandra? undrar Claes -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Pere Schröder Hemort: Stockholm Sänt: 23:38 den 27/2 Badpoetisk betraktelse ... men det märkligaste var att mitt under pågående fuktdry-pande diktexcess kapade någon vildhjärna (troligen Henrik G) förtöjningarna och stolt drev poesibadbåten iväg mot varmare och djupare vatten; under bogsprötet hängde gudinne- likt Jane Morén i en djärv pose, i fören viftade kapten Claes segerrikt sitt höga, röda banér medan väderbitne sjö-busen rainman akterut tankfullt puffade på sin pipa och såg utan saknad terra firma upplösas i glömska. Själv stampade jag takten med träbenet, vässade min krok, tjuvtittade under ögonbindeln och mumlade, lågmält och entonigt, några gamla sjöfararbesvärjelser vilkas djupaste innebörd kan sammanfattas i: Den här seglatsen vill jag inte återvända från levande Pere Schröder -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Pere Schröder Sänt: 09:26 den 28/2 Mer sjömanssång Nej, från den seglatsen vill jag inte återvända vare sig död eller levande. Däremot vada i land med galjonsgudinnan på mina axlar, varje dag upptäcka en ny kontinent, varje natt ett nytt tecken på hennes hud, varje gryning en ny dimension i hennes rum och varje skymning en ny födelsedag i hennes tid. Pere Schröder -------------------------------------------------------------------------------- Namn: BUZZ Hemort: ? Sänt: 09:40 den 28/2 Thank you Clas I have also been a little dizzy about this ratrace. Why is everybody trying to be a winner,when its much easier to be a looser? Why this racing about everything?For example when I presented my wonderful poems at HUSBY SLAM under the direction of the sucessful MR JOHAN I came fyra(av fyra tävlande)Det blev ingen medalj,men very nära.Vilken feeling!! The best thing is that people like you when you loose.Vi som har lite problem med det andra könet kan passa på då.Man kan få en förstående blick eller mer av miss Södermanland.Jag fick inte det tyvärr,men at least the winners liked me.So Mr Clas don´t hesitate anmäl dig till the next race.You don´t have to tell what you are running after. -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Miss Södermanland Sänt: 09:47 den 28/2 Jag gillar inte loosers,bara så du vet.Clas tar upp en viktig fråga. Är det bra att tävla?Är det bra för poesin? Säljer vi ut våra själar för att vinna?Förvandlas vi sakta till underhållare,ståuppare,teaterapor? Och vad händer med poesin? -------------------------------------------------------------------------------- Namn: raiman Hemort: framför dig Sänt: 10:53 den 28/2 Mitt motto är fortfarande: Man ska inte sälja ut sig för framgång. Trots mottot tävlar jag i poesi. Inte för att vinna, inte för att förlora, utan för att bli en ännu känsligare hårding. Det är lätt hänt att poesin sjunker i nivå med dagisjollret eller med vitsande ståuppare, men jag har bestämd mig; mina dikter kommer att förbli dikter som förhopningsvist tränger in i åhörares hjärta och lämnar efter sig tröst och gärna lite vemod. -------------------------------------------------------------------------------- Namn: István Sänt: 11:36 den 28/2 Medan ni ägnade er åt vattenmysterier i lördags, var vi några stycken som var sysselsatta med en verksamhet som i sin grymhet endast kan jämföras med folkmord på indianer, nämligen poetry slam. Det var finalen i Husby slam. Det togs ut ett lag för SM i Borås. Jag blev en av dem som kom med i laget, tillsammans med Eugenia Gorelik, Abraham Demir och en femtonårig kille som heter Ramsis Assal och som rappar poesi. Allting kändes så otroligt rätt. Jag har svårt att tänka mig fyra människor som är mer olika än vi i Husby laget. Och nu ska vi samarbeta, se t.ex. om vi kan åstadkomma ett teampiece, mm, mm. Aldrig någonsin skulle vi ens ha övervägt att bilda just detta poetlag. Och nu är laget ett faktum. Det är en av anledningarna till att jag älskar poetry slam och att jag anser att inom slam händer det saker som annars inte händer. Kan man inte göra allt det här utan att tävla??? Jo, man kan. Det är bara det att man inte gör det. En annan sak som jag aldrig hade fått uppleva utan poetry slam var senaste SM i Umeå, i maj 99. Hör Eric Fylkesons beskrivning: ”Det är härligt att leva med minnet av Umeå 99. Umeå var verkligen storartat & blev ett veritabelt skamgrepp på min förmenta poesilivserfarenhet. Innan jag kom till Umeå var jag övertygad om att jag upplevt allt i poesiuppläsarväg; under perioden 67-99 har jag nog genomlevt i runda tal niohundra estradhändelser, som läsare & lyssnare. Men Umeå slår allt med sin genomströmmande värme, charm, generositet, koncentration, lekfullhet, frimodighet.” Det är en märklig paradox att allt det här uppstår under en TÄVLING. Men jag är övertygad om att det uppstår p.g.a. att det är en tävling (och inte trots att det är en tävling). Det finns nåt genialt i konceptet för slam, vad det nu är, jag kanske ska försöka skriva nåt om det. Fast mitt enklaste och bästa argument för slam är helt enkelt att slam är roligt. Ännu ett argument: Tack vare Rinkeby slam nu på onsdag (1 mars) får vi chansen att lyssna på Eric Fylkeson. Han är kvällens gästpoet. Något om framtiden: Den 10 mars går Grande Finale i Rinkeby poetry slam. Rinkebylaget kommer att tas ut. Jag tror att årets upplaga av Rinkeby Slam team kommer knappt hinna av scenen efter segerceremonin, med rosor och allt, förrän de får känna på livets allvar, i form av en utmaning från Husby Slam team. Jag instämmer, Claes, mottot ”Det går inte att tävla i poesi. Därför gör vi det.” är något uttjatat. Vad sägs om: ”Det är jävligt fult att tävla i poesi. Därför gör vi det.” Istvan -------------------------------------------------------------------------------- Namn: István Sänt: 11:53 den 28/2 En fråga till Miss Södermannland: Vad händer med poesin om man inte gillar loosers? Ännu mer tillspetsat: Kan man skriva bra poesi om man inte ÄR en looser? Men allvarligt talat: helt överens med Rainman. Man ska köra sin grej. Jag tror att slam har hjälpt mig med att komma någon liten millimeter närmare till att förstå vad är "min grej". Dessutom tror jag att man aldrig vinner i slam om man "säljer ut sin själ". Man kan säkert "vinna" mycket med att sälja ut sin själ (t.ex. komma med i Veckorevyn eller bli utgiven på Bonniers), men knappast vinna i Poetry slam. István -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Birgitta Hemort: I havet Sänt: 13:46 den 28/2 Jag undviker klockor. Jag går till människor som skaver mot tiden. Till de med otuktat hår och händer som inte sluts. Till de som tänder eldar på isen. Till de som går mot öppet vatten. De som aldrig når horisonten men fortsätter gå. Jag går till dig som fortsätter. Med lugna steg och avklädd blick. I cirklar. Mot mig. Istvan, jag gillar din tillspetsade fråga. Jag tror inte man nödvändigtvis behöver VARA en looser för att skriva bra poesi, men man får inte vara rädd för att bli en.Om det nu överhuvudtaget finns några loosers. Annars simmar jag vidare . . . -------------------------------------------------------------------------------- Namn: claes fredelius Hemort: på väg till ådalen Sänt: 23:27 den 28/2 sth 28 feb Det är skönt med ett ställe där man kan ställa frågor och få schyssta svar. Slam i USA startade ju ändå som en folklig strömning mot den akademiska poesin vad jag hört, och det finns ju mycket gott i USA. jAG ÄR VÄL INGEN TÄVLINGSMÄNNISKA, HELT ENKELT. VEM ÄR MISS SÖDERMANLAND?! EFTERLYSNING 2 OCH 3: Magnus Sotarn Olsson och Erik Kling. Alla som hört och sett dom - sätt på datorn och sänd mig några infospermier: claes.fredelius@telia.com Vad tycker ni föresten om Fidel Castro? Och visste ni att Ché Guevara betraktade sig själv som en misslyckad poet - när militären i Bolivia tog honom var Nerudas Cantos den enda bok han medförde. Mao och Ho Chi Minh skrev poesi, och de flesta upprorsledare på Irland vid förra seklets början var poeter. Stalin och Lenin behöll nog sina i byrålådan. jAG UNDRAR OM DET ÄR NÅN KRUT I DAGENS SVENSKA POETER?! Kulturrevolution alltså... Claes -------------------------------------------------------------------------------- Namn: Jane Morén Sänt: 09:52 den 29/2 István Molnár, Eugenia Gorelik, Abraham Demir och Ramsis Assal. Grattis och lycka till i SM!!! Jane Morén -------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainman Hemort: 7§ Sänt: 10:11 den 29/2 Queen spade, Tiger och Rainman = Sjunde Paragrafen Sitter i vardagsrummet stirrar på väggen förvaringsplats för en ideologi den är sönder att vara eller icke vara känsla förnuft vitt på svart tonerna finns ju redan där skrattet vila eller doft dröjer lyssnar allt kan jag minnas skymning naturen förstörd kvällen trött står där och svajar i scen av lägereldar Skuggor överallt skuggor och magiska rytmer och alla dessa män dansande händerna om sina drottningar de överlevandes tyst parad den brända marken gungande med oss skugornas dans det enda ljudet när musiken har stannat. -------------------------------------------------------------------------------- Namn: helena Hemsida: http://hem.passagen.se/helena.duroj Hemort: rinkeby Sänt: 16:15 den 29/2 tävlingsmänniska, nej det har jag aldrig varit. att det är pest att förlora begriper ju redan en normalbegåvad treåring,men att det är så sorgligt att vinna också - för att de som förlorat ser så ledsna ut! - det sa jag en gång till en elitidrottare. jag vet inte om han hämtat sej än, han hade hjärtflimmer i en vecka efteråt. men slam - det mycket speciellt. något med ljuset och sorlet, den nonchalanta lekfullheten och de varvade nerverna. flödet av ansikten och röster, som under en vanlig uppläsning kan riskera att bli jämntjockt, får tempo och färdriktning när det är slam: vi är någonstans - vi ska någonstans - och vad som helst kan hända på vägen. det vanvettiga, slumpartade och ultrademokratiska gör det annars så sorgliga tävlingsmomentet inte bara uthärdligt utan beroendeframkallande. sedan förstår jag inte resonemangen om att sälja sin själ. ärligt talat, vad har den för pris på marknaden? själar har inte varit kommersiellt gångbara sedan avlatsbrevens tid. iallafall är det inga som står på kö för att köpa min.eller menar ni: låtsas som att den inte finns,skriva och framträda som nånannan? jag tror inte det går. jag är alldeles säker på att dethär är jag. / h -------------------------------------------------------------------------------- Namn: rainman Hemort: här Sänt: 18:55 den 29/2 Om fem timmar är tiden ute och jag slipper att säga nej till dig eller att köpa det där kjultyget. Fortsätter att vara fri(-villig fånge) tre år till. --------------------------------------------------------------------------------