Elena Dahl





Elenas hemsida
Antologin 7 ryska poeter i Stockholm
E-post bammana@hotmail.com

Vecka femtio elva Vecka fyrtio fem: ...söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag... Vecka femtio två: ...söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag... Vecka femtio elva: Söndag. Måndag... Vänta, tre till planeter blev synliga i teleskop, nu måste här till en 10 dagars vecka! Tre extra arbetsdagar, åtta gångar tre timmar i högre lön, längre livstid, tre extra kafferaster, tre kvällar med mer tid för familjen! Vi räknar igen: ...söndag efter solen, måndag efter månen, tisdag efter Mars, onsdag efter Merkurius, torsdag efter Jupiter, fredag efter Venus, lördag efter Saturnus, en åttonde dag efter Uranus, en nionde efter Neptunus, heldag efter Pluto... Vad säger ni? Hel-dag är en dag när allting bara far åt helvete... Veckan femtio elva är delbar med två och fem, passar in i decimalsystemet, är idealisk för datorerna, för arbetsgivaren, arbetstagaren, den arbetslöse och för socialhjälpstagaren. Vinn tid, tjäna pengar, gör storköp för tio dagar, ta fyra veckor, betala för tre. Blir det en extra dag varannan månad? Behåll den, du får den på köpet, passa på, vi har många extrapriser under vecka femtio elva! En binnikemasks frihetslängtan En binnikemask fick en dag för sig att han ville lämna tarmens värme och trygghet, han skulle sluta parasitera, han skulle förverkliga sina drömmar, han skulle bli orm, sluta svälja passerad mat som rann rakt i munnen på honom, Han ville älska och kämpa, han ville tjusa, jaga, vila i solnedgången vid en sten i björnbärssnåret, han ville kopulera med en kopparorm. Därför kröp han en natt genom ändtarmen ut i friheten. Han föddes. Han låg naken på golvet en stund, det var kallt i friheten. Han kunde varken se, höra eller krypa. Det sista han gjorde i livet var att försöka hitta tillbaka till analöppningen. (Sommartid och vinterklockor, Bokförlaget serum.nu 1999) Undantagets lov Glory be to God for dappled things -- For skies of couple-colour as a brinded cow .... G M Hopkins (1844-1889) ...leve skatboets asymmetri mitt i ett välklippt träd, leve brytningen mitt i en komplicerad metafor bland kursdeltagarnas välfriserade svenska, leve den vita förgätmigejen, som för länge sedan har glömt mig. Leve en kvinna som säger i telefonen: "Ja, han lever!!!" och inte "en som svarar för kontakter med de överlevandes anhöriga heter Syster Liv, det är upptaget. Försök senare!" Hej, jag är en mutation! Tant Mutant, och varje dag är ett undantag. Regla era dörrar! Klara era arbetsuppgifter! Reglera era förhållanden! Klarera era skulder! Det hjälper inte. När du och jag en dag tittar varandra i ögonen, ser vi varsin spegelbild av ett undantag. (Sommartid och vinterklockor, Bokförlaget serum.nu 1999) Tro (Jesus på väggen) I sitt vardagsrum hade hon ett krucifix på väggen med en äkta Jesus, bara i mindre storlek. Han hängde där, och blodet rann. Det samlade hon i en skål, andaktsfullt försänkt i betraktelsen. Sin vänstra hand hade hon redan på inspelningsknappen till sin bandspelare för att spela in hans sju ord på korset. Svepningen var iordningställd, hon hade tre dagars semester för att fasta och bedja i väntan på uppståndelsen. Hennes telefoner var avstängda. Hon var så koncentrerad på det som skedde inför hennes ögon, att hon glömde de tre rövarna som i går korsfäste tre andra rövare på andra sidan jordklotet för att tvinga fram deras bankkoder. Vad angick det henne? De ville ju bara komma upp sig och bli medelklass. Men något måste i alla fall ha gått snett, för istället för "Fader, Fader, varför har du lämnat mig?" sa Jesus: "Låt de aidssjuka barnen komma till mig!", och hennes rum fylldes genast med döende barn. Hopp Vårt hem i skogen är en enkel lägereld, än stiger röken upp genom taket, än slingrar den sig in i mörkret för att markera vår tomtgräns. Vänta lite här, vid vår eld, medan jag springer dit och kollar om där inte finns en grindstolpe med en brevlåda. Tänk om jag i den finner ett brev som jag har gått och väntat på i hela mitt liv. Kärlek (Liebe macht frei) Ångestens terrängbil med ett sågat hål i taket som släpper in nattens snöblandade regn hamnar plötsligt på ett järnvägsspår som någon lagt ut i ödemarken i okänd riktning. Ge dig i akt! Hjulen har blivit järnskodda och dunkar mot rälsen, det är ditt hjärta som driver detta tåg, och vägen går genom massförintelsens landskap. Vi kör in genom en port som jag öppnar genom att slita min bröstkorg mitt itu, och tillsammans läser vi av mitt leende som säger "Liebe macht frei". Vad är det som dunkar därinne som en ångmaskin från industrialismens tonår? Är det mitt hjärta som driver ett löpande band på vilket vi stående intar våra platser för att inleda vår egen ringdans genom hela fabrikslokalen tills det blir en liten flygtur. Sedan landar vi på det kalla fabriksgolvet. Där drömmer vi våra regnbågsdrömmar ändå tills lägervakten med en påk slår revelj mot ett stycke räls klockan fem på uppsamlingsplatsen. (Vardagsunder 1999) En våt leoniddans - Men hur gick det med torsdagsnattens leonider? - Några av dem dansade i en trekantig danssal ovanför mitt huvud, men de flesta fastnade i träden eller föll plums i min regnvattentunna. Stjärnskott kan skänka framgång och lycka, men man blir också lycklig av vanlig kärlek. Visst är det fint att bevittna en leoniddans en torsdagsnatt mellan två och tre! Men det går också bra med vanligt regn, när pösiga regnmoln tränger sig in i den trekantiga stjärnsalen där leoniderna dansar. (Vardagsunder 1999)