|
Antoooniaa!
Jag får …ååå!… när jag tänker på Antonia!
Ja, en Riktig!
Där man förlorar kontrollen, Livet
tar över (viska: själv har jag bara fått en sån,
och jag är över förti)
Woman in black with silver in her hair
and a golden smile - Antoooniaa!
Det börja med att jag lyckades ta mig
genom hennes port när kylan kom
(viska: har klarat svårare kodlås)
Schucker barre om man får säga
Och såna som hon har svårt att säga nej
Dom vill va goda
Och så hade vi gemensamma bekanta, ni vet
isprinsessan från Södertälje, som jag
pilla på i Förbundet Kommunist
Men jag tror Antonia är vassare
Det handlar om autenticitet, om den Riktiga
överklassens diskreta charm som döljer
en oförlöst vulkan - Antoooniaa!
Ivar Lo berättar om hungriga nasarpoeter
som går på Freden och raggar svältfödda
överklassdamer
Men det är slut nu, så lätt kommer man inte
över bron, murarna växer med EU
Så jag får nöja mig med att stå utanför
hennes port här på Rödermalm
och sjunga Nackasånger: - Vi kommer tillbaka,
vi kommer tillbaka, av någon anledning så gör
vi faktiskt de
När ingen ser brukar hon prassla ner
en hundring innanför kalsongerna
Som en annan stake inte är sen att spetsa!
Så jag kan gå på Kristallen och titta på Mia
Ja, så möts vi på Marknaden förstås,
alltid på marknaden…
Deklaration 1
Jag slog mitt sista slag en dag på skolgården
i Vällingby
Han var tjock och dum och retade mig
för att jag var vacker…
Hans kind blev som en ballong, luften gick ur mig
*
En solig första maj 1993 står jag med några vänner
och läser dikter vid Fatburstrappan ner
från Medborgarplatsen, Stockholms södermalm
Fem stora skinnskallar i svart tåhätta kommer förbi
Stannar, sneglar på oss, rådgör sinsemellan
- Vad gör ni, skriker dom till slut
- Vi läser poesi, ni får gärna läsa nåt, pressar jag fram
Då vänder dom på klacken, river ner
några affischer från SAC
från planket mot Tornet
och beger sig mot Kungsan där dom
en stund senare ska kasta bomber på sugna Gudrun
*
När min fru, som arbetar på Ericsson,
blir arg och förlorar kontrollen
kallar hon mig omväxlande lathund, parasit, nolla,
dåre och odugling och försöker få med sig barnen
Är det hennes rätta natur, att trampa
på den som ligger, slå mot den svage - är hon
fascist eller nazist?
*
Judarna var syndabocken i Tyskland - hatade
av arbetarna som kapitalismens symbolfigurer
men lätta att avskilja från de kapitalister
Hitler behövde
Fascism och nazism är konkurrensens
och marknadssamhällets yttersta konsekvens
- att förinta konkurrenten med våld
*
När kapitalet känner sig allvarligt hotat
föredrar man fascism före socialism
som är något helt annat: jämlikhet, rättvisa,
broderskap, solidaritet…
*
Nu är gränsen nådd i Sverige - själv tänker jag
gå med i Vänsterpartiet, fastän mina dikter då
riskerar få partistämpeln
Deklaration 2
Jag vill skriva dikter, röra vid och skapa poesi
Och läsa för Dig
Men mest vill jag lägga örat till ditt hjärta
och känna dess eufori
Jag vill förstå samhällets rörelse, historiens gång
och vara med där
det händer något stort
Men revolution är ingen förförelse eller kärlekssång
Jag vill gå i det gröna, på allmän äng
Se humlorna fara in
i törnrosors kupoler
Som är Dina bröst i vår vita säng
Jag vill glamma i vänners glada lag
Dricka vin, sjunga
och tala om tillvarons Gåta
Men sen vill jag röra vid dina behag
Känna din hud skälva
Dofta bilden av barn nära varann
i drömmens trygga leende
långt bortom oss själva
Jag vill skriva dikter, röra vid och skapa poesi
Och läsa för Dig
Men mest vill jag lägga örat till ditt hjärta
och känna dess eufori
Krogens poeter
Janes svarta ögon
och Rainers rasande besvärjelser
från sjukjournalen
*
Bågen Pere som Öijers nerviga bilder
och lilla Birgittas fåfänga försök att förstå
*
Henriks gåtfullt småländska pauser
Katarinas superproletära förortsrakkniv
*
Elenas älskligt vädjande ordgatlopp
(alla tappar andan)
och Abrahams brinnande åkallan av Poesins Gud
*
Toves blåögda jakt på det förflutnas
förstulna dagbokspoesi
och Johans snabba svarta flygblad
*
Ann-Marie med vin och grappa och vers i Äppelviken
och schizofrena Lillefar Olssons västernboots
*
Auktoritativa lärarinnan Annika med pondus
och otroligt roliga naturbarnet O-Uno
*
En fjärt från aktuella Bert
och höra Pia mässa och sia
*
SurrealistMats metaforiska regnskog
alltid på Bio Tellus i Kransen
och Lenas lugna förundran från Fruängen
*
Iréne vid gränserna
och Stefans klättring
mot den storslagna parnassens topp
*
Anderssons hat mot pengars makt
och Kjelles kärlek till Ferlins klarabohem
*
Hon med den beslöjade, sensuella rösten
och Han som söker en hamn
*
Jag är krogens poet
Jag söker efter Det
Och Din kärlek och uppmärksamhet
Bekvinnligad
Ute är mörkt och kallt, gårdens kastanjer
står naket svarta nu
I fönstret står Duu…
Krukväxterna och jag böjer nacke, men jag sköter dom
Balkongen väntar på att solen
ska krypa över hustaken mitt emot
och jag sköter om kvinnorna
inom mig
*
Babsan som rökte med skolans enda bög
och efter vanligt Monopolkalas väckte mig
mitt i natten - jag hann aldrig in
i henne första gången
Solen sken underbart
på tunnelbaneperrongen i Hässelby
morronen därpå!
*
Tunna Kristin som helst ville vara på golvet
och ängslades så för att hon var trång
*
Trygga Gunilla och jag bar hem en säng genom hela
stan till kollektivet; hon som sen en kväll
i Jakobsberg inte kom hem för en stalinistisk
ombudsmans och bagares skull
Minns inte hur vi låg med varann, bara att första
sängen var för smal och vi partikamrater
Jag sörjde henne
som min första stora och svikna kärlek
*
Hissens PrasselKarin var TrasselKarin
och fick gulsot av sin första och enda sil
Hon bedrog mig med Fidels påstådda vän
på den långa marschen, en filmregissör
som sände röda rosor och virade in henne
i heta lakan
Karin önskade mig lycka till när jag stack
med Ann-Charlotte på AT till gruvarbetarna
och brukade säga att jag skulle lära mig knulla
hos en damfrisör
*
Det första Ancha gjorde väl framme i Malmberget
var att pröva mig
Det gick bra
*
Astrid var konstnärsdotter och skulle
ta livet av sig för mitt sveks skull; hennes suckar
skakade hela huset i Huddinge Centrum
*
Unga ljuva Sara i Smedjebacken, som först gav
mig stånd när hon berättade att hon var dotter
till klassfienden, en ingenjör på Asea i Ludvika
*
Min dotters mor Birgitta, som jag mötte i påsktid hos Harry
Castro Isaksson i Malmberget - om inte det håller så vad
håller då?!
*
Ljuva Ann-Marie, som jag sålde två Arbetarkamp
till i Frölundas Tynnered; vi låg
med varandra på vardagsrumsgolvet
för att inte väcka dottern i sovrummet; med henne
fick jag min första och enda orgasm, och kom långt
bortom mig själv
*
Gunnell, Gunnell, Gunnell! - hon sa att om hon sa ja
skulle jag inte älska henne längre
Hon ville inte pröva
*
BastuKarin som sa ja, varför inte
*
Och ViolinKarin som hade så svårt att säga nej
att jag måste ge upp fast jag älskade henne så!
*
Det är slut nu, men jag tänker på er, tänker
så mycket på er att jag kan dö
*
Ni har förkvinnligat mig!
Jag saknar min cykel
Du min älskade vän
som burit mig
över tusen heta asfaltsmil
och parkfältens öar av grön is
Som indianbarnets pil från broarnas båge
mot krämarskitiga bilar utanför vattenstadens
katedral
För mig hem genom stillnade nätters
aldrig släckta geografi!
*
Troget har du hukat
under slagregnen utanför min port
Blygsamt har du slagit ner dina ögon
för heroinslavarnas lystna blickar
Tåligt har du låtit dig försummas
i storstadens glittrande tivoli
och gett ditt bästa
på oändliga uppförslöpors
trånga trottoarer
*
Som när dom snodde mina tavlor
från vinden på Främlingsvägen:
ett stycke bomullsduk för dom; mitt liv för mig
Jag trodde jag skulle få behålla dig
för livet!
*
Dovt sörjer jag också
sorgens saknade tårar
efter min försvunna vita cykel
min Flying Finn med bockstyre
och halvrisiga bromsar, alltid
trasiga lykta och säkra rytmik
*
Jag hänger mig över den kromade
framgaffeln, lägger i tyngsta växeln
och driver fartvinden ännu ett snäpp
Jag litar på min cykel, jag saknar min
cykel så
(Döm om min lycka när jag återfann den
oskadd utanför Seven Eleven på Mariatorget
Seven Heaven! )
Till ett f.d. betongfinansborgarråd(s-m)
Ett immigt glas vatten,
vad kan man mer begära?
Gods och gull, kärlek och ära
är bara tomtebloss i sommarstockholmsnatten
när man vunnit EU och i ädel OS-tävlan
törstar efter mer av stadens rena vatten
Party
Födelsedagsfestens och kalasens
tid är förbi!
Den redan förr oätna gräddtårtan
har flugit sin kos för…
Ostbågar och chips, Cola och Fanta
och absolut igenkänd musik - oändlig
diskussion om bästa låten!
Eller bara bekräftelse på senaste vänskapen
Och att man äger rätt att vara med
*
Men Clara Fina Gulleborg nio år sitter i ett hörn
med nerdragna gardiner och en larmande
hög klasskamrater i det andra
- Julia sa att jag inte fick sjunga i Drömhus
"Jag vill ha dig i mörkret hos miig!"
Det sa hon inte till någon annan!
*
En enda kompis ord faller som ett blylod genom
ungflicksjälens ocean
Ingen hör eller ser, alla dansar vidare
Jag fräser till slut in i otröstligheten:
- Tänk på alla andra!
- Ingen vill ju vara med mig!
*
När hon sen tänder de första tomteblossen
går kvarterslokalens brandlarm
Ute förvandlar den mjukt fallande snön död
barmark till lekande kälkbacke
och grannens lite större grabb jagar
uppsluppet sommarens återuppståndna boll
i rikt befolkade lördagsfönster
Till Svarta Mia på Kristallen
Sankta Lucia, skänk mig en Mia
Och inte en femma, så jag måste bli hemma…
Kristallen den fina som Mia månd` skina
som vinylen på tallriken här
Jag vet en Vittra omsvärmad av bina
En skönhet i baren så kär
Min vän, min vän, du svarta och fjärma
Ack om vi kunde varandra närma
och bardisken vore en bro
Där vi kunde finna vår tro
Min längtan, skön Mia, den får du den sno
En gång kom en kille dyngrak
med bleka slutminutens ökenljus i blick
Jag såg och hörde själv
Nej! sa du utan överklagan
Men jag bjuder
på en lättöl
Din rörelse i röken
mellan glasskåp, disk och skivtallrikar
är storstans älvdans!
Det går att fånga din blick, ge dig en spänn
och få några ord över breda axlar
Det går att teckna din poesi
på en kvarglömd servett, och aldrig veta
om du vet vem du är i mig
vid nästa beställning
Säg, tror du man kan hålla någon mycket kär
just så här, så här?
Till Ulrika
Du tog min hand
Du sa mitt namn
Jag vet inte
vad det var
för dig
Det gick rakt
i hjärtat
på mig
Säg, vad var det
som du sa?
Och varför är du
inte glad?
Du berätta om
din ensamhet
Om dina föräldrars död
- men inte om hur du
kände det!
Din sorg
var som ett milt
sommarregn i skogen
Mina ögon fuktas sakta
där på krogen
Plötsligt fanns bara du
Tiden stannade, allt blev nu
Ville säga att din sorg
är min
Fast jag inte är du
och inte Linn
Jag ville ge dig en gåva
jag gett till ingen förut
Så ger jag dig min ensamhet
Den varar till livets slut
För jag vet ändå
vad sorg är
Jag ser på dig
och blir…
Vill vara dig mycket när
prata med dig, nu och här!
Jag kommer till dig
när vi vill
Jag är ingen tiggare
jag bara saknar dig
Och tiden
den står still
Stockholms City
17 december 1999
Ett blått äpple
Skimrar till på min månes
silverträd, ett molns
nervtrådar drar
som en skugga av oro
över Sarajevos raketförbjudna
millenniumslut - fyra års
fyrverkeri har laddat
rymdens atmosfär
Men i Stockholm står
folkhemmets saknade
med förväntansfulla ögons ljus
mot molnens motorvägsfosfor
Något måste hända!
ropar satteliternas leda i
sina blå kärnkraftsmegafoner
Något måste hända nu!
Vi kan bara vänta…
På att det blå äpplet ska
falla och i ett slag spränga
datorernas självsäkra fönster
mot den virila verklighetens
skapande kaos - Stagnelius!
|
