Andreas Björsten Estradpoesi 2001 Estradpoesi är muntligt framförd poesi. Men det räcker inte med att konstatera det. Estradpoet blir den som brinner för de speciella verkningsmedel som mötet med publiken från en scen erbjuder. Frasering, intonation, pausering - allt sådant bidrar till estradpoesins särart. Det kan också formuleras negativt; estradpoeten är beredd att (momentant) avstå från de verkningsmedel som boksidan erbjuder, därför att han eller hon tror så mycket på det muntliga framförandets konst. Estradpoeten bejakar själva uppläsningssituationen! Om vi ser tillbaka på 1980-talets dominerande skrifttematiska poesi så lämpade den sig inte speciellt bra för uppläsningar, bland annat därför att den arbetade mycket med diktens utseende på boksidan. (Detta säger jag trots att jag hört både Stig Larsson och Katarina Frostenson göra starka framträdanden.) Det var texter som var beroende av läsarens blick över boksidan, som nästan krävde att man skulle kunna gå tillbaka och läsa om. Denna poesi var inte heller speciellt inriktad på kommunikation med publiken, utan odlade snarare ett slags "bortvänt" tal. 80-talsestetiken har ett stort inflytande än i dag (på efterklangsnivå) även om den unga poesin på många sätt har orienterat sig mer mot realism och personlig närvaro i texten. Den etablerade bokpoesin hade hög status och den poesi som såg annorlunda ut fick därmed automatiskt lägre status. Från mitten av 80-talet och ett tiotal år framåt kom estradpoesin att existera på ett närmast underjordiskt plan, vilket i och för sig inte behöver vara en nackdel. Den hade i huvudsak två tillflyktsorter där dess särart bejakades, det var Poeternas Estrad i Stockholm (länge den enda fasta scenen för muntligt framförd poesi) och de mer innovativa rockfestivaler som fanns ute i landet. På Hultsfredsfestivalen och senare Dalarocken framträdde bland många andra Roland Vila, Einar Heckscher, bröderna Birro, Charlotta Cederlöf, Magnus Ödmark och Bruno K. Öijer (med eller utan musiker). Det rör sig om oerhört olika poeter - men det de hade gemensamt var att alla hade eller arbetade på att skaffa sig en publik. De hade inte heller en i huvudsak skrifttematisk inriktning, utan ett bredare tilltal. De poetiska inslagen på rockfestivalerna blev dock allt färre, i samband med att den ledande Hultsfredsfestivalen blev alltmer kommersiell. Petter Lindgren och Pamela Jaskoviak medverkade på Hultsfred 1994 men det var sista rycket. Under några år gick estradpoesin mer eller mindre fullständigt under jorden, och poppade bara upp någon gång emellanåt vid något tidskriftsarrangemang. Men samtidigt var något nytt under förberedelse. En ny form av estradpoesi med givna regler skulle komma till Sverige ganska snart. 1992 upptäckte Erkki Lappalainen Poetry Slam under en USA-resa och tog den då fortfarande ganska nya tävlingsformen med tillbaka till Sverige. 1995 hölls de första (inofficiella) svenska mästerskapen i estradpoesi, på Grimsholmen utanför Falkenberg. Bob Hansson blev den första svenska titelinnehavaren. Uppsvinget för Poetry Slam kan beskrivas med några enkla siffror; vid Slam-SM 1999 i Umeå tävlade sex lag, vid SM i Borås 2000 tolv lag. Vid SM 2001 i Rinkeby blev det efter några återbud tretton lag som tävlade om lagtiteln i Poetry Slam. Nya tävlingar har också startats under året, som är influerade av Poetry Slam men som har något avvikande regler; viktigast bland dessa är Borås Open, en individuell tävling för estradpoeter som läser egna dikter på svenska språket. (Inom Slam får man annars läsa originaldikter på vilket språk man vill.) Inom Poetry Slam har den enskilda dikten fått sin upprättelse, i tider då annars storformen är den dominerande inom lyrikutgivningen. Det är bland Slam-dikterna som förlagen kommer att få leta efter sina framtida antologibidrag! Andra former för estradpoesi lever förstås vidare parallellt med Poetry Slam, det finns öppna scener och vanliga biblioteksuppläsningar. Det finns poesifestivaler som den i Nässjö, Stockholms Poesifestival eller Spoken Word-festivalen. Men det känns som att festivalerna har börjat tappa i betydelse, de fylls fortfarande av etablerade bokpoeter eller (som i Spoken Word-festivalens fall) av kända artister som är intressanta men knappast som just poeter. Inom Poetry Slam är beslutsvägarna så oerhört mycket kortare och mera demokratiska än i bokbranschen: Vem som helst som precis har skrivit en dikt kan ställa upp i en tävling samma kväll, vem som helst kan också prova att sitta i juryn och på det sättet bejaka sitt poesiintresse. Dagens unga har kort tålamod och har i dag betydligt närmare till scenen än till bokförlaget.