Välj ny poet

Alma Kirlic

Hemsida: www.almakirlic.com Kontakt: alma_kirlic@hotmail.com

Det är alltid mil Nej, det är inte tilltal jag har problem med utan tillvägagångssättet jag frågar mig själv hur jag ska tilltala dig för nu var det så länge sen jag gjorde det... Visst är det snillrikt hur allt viktigt i ett liv beskrivs i termer av mil det tog mig en ungdom och en ihopfantiserad ålderdom att förstå att det går att skriva upp allt i form av klyschor som den om resan som i sig är ett mål det tog mig sedan ytterligare tid av mitt vuxna liv att se resan att se hur den återupplivs av en och annan minnesbild och att det är mindre viktigt om själva den om själva resan faktiskt var fysisk eller andlig fortfarande frågar jag mig själv hur fasiken jag ska tilltala dig på tal om resan återkommer vi till det där med mil bärande stolpar av ett liv föregås av mil - milstolpar en sådan: jag satte mig på ett tåg med blicken följde en tråd av en telefon eller bara röd kommer inte ihåg men jag minns att den bröts tråden jag klev av tåget ställde mig vid sidan av spåret tvekande och förtegen om det nästföljande steget och fortfarande påstår jag att jag ingenting vet om det där med tilltal och dig Våra motsatta kön Vad gör vi av våra motsatta kön när det blivit evigt rent i våra hörn? Jag är en av dom jag är en av dom som bär på en inbillad sjukdom sjuk dom en av dom sjuka jag är inbillningssjuk och det är en sjukdom i sig vilket medför att jag trots allt är sjuk ändå det har dom inte tänkt på dom som bestämt vad som benämns som sjukdom Vad gör vi av våra motsatta kön när det blivit kliniskt rent i våra hörn? . . . . Och jag ska tala om för dig att jag gick och frågade en normgivare om han trodde att mitt närmast matematiska bevis stämde: jag är inbillningssjuk och det är en sjudom i sig vilket medför att jag trots allt är sjuk ändå vsb varpå han svarade: det där är inget bevis men en paradox och huruvida den stämmer är inte jag rätt person att svara på men bara det faktum att du ställer denna och liknande frågor visar ju på, inte att du är pucko, det skulle jag inte vilja påstå, men i alla fall att du beter dig rätt så abnormt sen sa vi hejdå och jag tänkte mig in i en bana som kanske låg på hans nivå vilket bara ledde till ännu en av dessa abnorma frågor Vad gör jag av mig själv om det blir rent och smutsen slutar samlas i mina hörn? Eget bästa Så jag behagade inte andra men sitta jag behagade sitta på min veranda se på kvinnor och män som svagbenta höll om varandra och medan medan jag fann mig i att vara den som betraktar hade jag för vana att runt metallräcket ringla mina fingrar tänka att rumpan verkade ha fastnat vid stoldynan tänka att han även för mig lär finnas det gäller bara att hitta rätt och så... och det är en konst som allt annat, som Yoko Ono som låter strippas kläs av till besvikelse över en vision som gick i kras på grund av en samarbetsvillig men ack så oförstående massa Yoko Ono sviks i Paris löd en rubrik Men till min tröst håller jag av vissa sanningar som den om att Yoko Ono faktiskt hittade honom hon hittade honom och det verkade äkta allt medan en massa påstod att paret inte kunde veta sitt eget bästa Hur vet man sitt eget bästa? Jag vet en brevbärare någonstans i Sverige som tröttnade på bördan, stressen och alla breven så när han en fredag belystes av stillsam sol nådde han en höjdpunkt av sin frustration han gick till närmaste skog vek av vägen, gömde sig bland träden gjorde en grop grävde ner alla breven och till slut gick han hem satte på lite kaffe och tog det lugnt.