|
DIKTER UR TYSTNADENS TRAKTAT:
DET KUNDE VARIT BÄTTRE
Tidtagarurets tidsålder har börjat och jag känner mig som en kvinna som inte
kan sova p g a att bananer maskerade till punchbuteljer jagar henne i hennes
drömmar. Som om de befann sig på den Himmelska Fridens Torg i Peking irrar
oerfarna matroser runt, runt i en dröm.
De kan inte se hur historien upprepar sig ens med facit i hand. (Jag säger:)
Det kunde varit bättre, det där du sa innan du vände dig om i sängen efter
att vi hade tillfredsställt varandra. Som en skugga faller kvällningen på.
Det kunde varit bättre, det där anförandet du höll en kväll då t o m
blommorna verkade frågande inför dina ord. Det blev så melo.dramatiskt och
uppstyltat patetiskt - ditt försvarstal mot gliringar som aldrig fällts av
personer som aldrig engagerat sig i dig. Du blev så uppstyltat polariserade
genom ideliga referenser till antaganden som egentligen bara var lösryckt
fällda uttalanden, spridda delar av en vinglaskonversation som glömdes bort
i samma ögonblick. Hypotetiskt det hela.
Den kunde varit bättre den där, drömmen du beskrev. Den kunde varit
baklänges, i slow-motion och i svartvitt istället för färg. Den kunde varit
mindre symbolisk och tillrättalagd. Vad du ville säga till mig blev alltför
uppenbart. Det tvivelaktiga budskapet föll på sin egen övertydlighet.
De kunde varit bättre, de där filosofiska tankarna du delade med dig från
ditt elfenbenstorn, om att livet börjar i en återvändsgränd och slutar inte
långt därifrån. Det kunde varit lite mer krut bakom orden, lite mindre
uttjatade motton från utslitna manifest. De kanske hade nått fram.
Du lurades in i en diskussion om tingens yttersta ordning men du insisterade
på ett moraliskt synsätt även efter att alla beståndsdelar brutits ner och
spridits ut, liksom på ett vitt papper. Det kunde varit bättre det där du sa
om fundamentalism i alla dess former - liksom det faktum att USA:s
myndigheter i åratal varit medvetna om och dolt existensen av utomjordiska
livsformer som existerar och verkar mitt ibland oss. Var fick du dina bevis
ifrån?
Det kunde varit bättre. Det där ögonkastet du gav mig som liksom var fyllt
av en evighet. Fyllt av - evig kärlek. Jag önskade jag kunde: känna det
samma.
Det kunde varit bättre, det där domedagstjatandet om slutet på anständighet
och respekt för mänskliga rättigheter, som om sådant någonsin funnits. Du
talade som om det fanns gemensamma värderingar som antingen kunde
respekteras eller överträdas. Vem utom dina studiekamrater från
filosofikursen förstod egentligen vad du talade om? Vad menade du egentligen
när du reste en predikstol framför mig?
De kunde varit bättre, de där antiateistiska teserna som sprutade ur din mun
som eldslågor allt medan talföra akrobater ackompanjerade dina ordkrumbukter
som...
kunde varit bättre.
JAGAD
Bollywodstjärnans elaka skratt förföljer dig mot farliga höjder. Du vill
inte fastna i egoismens hysteri eller dess undantagslösa, löjliga
uppsluppenhet. Vill inte ge dig hän till sånt.
Följaktligen, och inte av någon annan orsak - håller du tillbaka dina
innersta känslor och inte tvärtom. Dvs du låter dem inte kontrollera dig.
Följaktligen tyngs du ner.
Du sitter på ett tåg som varje gång stannar vid samma station. Dörrarna
öppnas inte. Av rädsla för att upptäckas av säkerhetstjänsten från en
diktatur vars namn du inte får nämna tvingas du tänka alla dina tankar
baklänges i krypterad form. Även detta tröttar ut dig - det tär på
krafterna.
Du hamnade i en ohållbar - med sin hotfulla närvaro in i din själ
penetrerande - situation. Komiken i detta blev inte uppenbar för dig förrän
du gjorde dig - tyvärr endast tillfälligt - fri från dina fiender: de stora
jättarna som ville hålla dig fången för evigt på sina hemlighetsfulla
utkiksposter.
I ett land av tysta skratt.
Jagad - in i sömnen, in i ditt innersta av krafter från det förgångna
samtidigt som den skrattande framtiden hånfullt kallar på dig med sina
gäckande varningar om dess ironiskt nog välkonstruerade fällor.
Jagad - av vildsinta pensionärer som hätskt försöker kartlägga dina drömmar
och går bärsärkagång i gränslandet mellan verkligt och overkligt. Dom ger
dig ingen ro. Dom samlas varje morgon utanför din dörr, petar i rabatten med
sina käppar, spottar på din balkong, höjer pekfingrarna och pratar
oupphörligt på ett språk som inte finns
- om tragiken i att vara en maskin och inte en människa.
Du är inte heller en människa - du är jagad.
Tills du inte längre finns.
Bara då är dom nöjda.
ORDEN
Orden kom hem som mina vänner en dag. Dom talade oupphörligt om mångt och
mycket, förklarade sig gång på gång. Orden - dom ut.tryckte sig väl både i
tal och skrift.
Orden kom hem som mina fiender en dag. Dom frågade lismande om allt var okey
med barnen och fruarna i huset. Orden kissade emellanåt på sig. Pinsamma var
dom igår.
Orden klamrade sig fast vid varandra en natt. Orden ville komma närmare en
kväll. När orden gick ut kom tystnaden in. Dom hälsade knappt på varann.
Orden landade på månen en natt. Dom möttes av överväldigande stillhet. Orden
föll varandra i talet en kväll.
Orden klädde ut sig till debutanter en natt. Orden höll varandra om ryggen
en natt och talade mångtydigt under nattens timmar om allt mellan himlen och
helvetet.
Orden höll varandra i händerna igår. Dom önskade sig långt bort igår. Orden
intrigerade och lånade igår. Dom lånade av tiden igår. Lånade sig till fika,
till en frist för att få en möjlighet att - andas ut.
Orden trodde sig veta bättre en kväll. Ville äta på restaurang. Orden lånade
ut pengar mot ränta en kväll. Orden övade sig på att vara kvicka och gjorde
sig - rika på det.
Orden lärde sig alla tidtabeller utantill och sopade rent framför djävulens
dörr.
"EN KVÄLL BLAND ANDRA"
Dom tio budorden gråter i kväll. Dom har missat sista tåget. Alltför många
tändstickor har tänts i kväll. Alltför många känslor känts i kväll.
Vinglaset har krossats och låtsasguden släppts fri. Nu är det långt till
freden.
Dom tio budorden mår illa i kväll. Det blev lite för mycket i går. Det finns
ingen "universal savior" som nådigt slickar deras sår. Hans glans dagar är s
a s "över".
Dom återuppståndna barnen har befriats i kväll. Den mustaschprydde mannen
med piskan i handen har försvunnit i manegen för att vänta på sin come-back
i en annan tidsålder.
Dom unga männen ska gå ut i kriget i natt. Dom unga kvinnorna ska laga deras
kläder. Och på stadens andefattiga gator finns ingen nåd att hämta. Inga
pengar att få tillbaka. Alla vinster har tagits ut i förskott i kväll.
En osalig ande svävar rastlöst över floden som förbinder två städer som
slutat prata med varandra. Svenska freds- och skiljedomstolen ska tillsätta
en kommitté för att undersöka saken. Själv vågar jag mig knappast på någon
djupare analys. I det här läget.
En djupgående konflikt kom cyklande förbi mitt hem igår. Naturligtvis drog
jag ner alla persienner, matade katten, brände upp min tv-apparat och satte
mig att vänta. Allt enligt min gurus bombsäkra recept för att nå den eviga
lyckan. Försiktigt mötte jag solljuset på morgonen.
Nu väntar jag på den nya tidsåldern. (Den skulle börjat igår.)
Hör av dig!
UTDRAG FRÅN KOMMANDE DIKTSAMLINGAR:
DET ROCKAR FETT (en kärleksdikt)
Sen är kärlekstimmen - och sent ska lusten vakna. Vi sitter här och pratar -
men väggarna är fyllda av hennes bröst.
Vi sitter här och konverserar - men tankarna är under midjan och handen
sträcker sig mot mynningen - och hennes kjol...
Det rockar fett - när hon pressar sin unga kropp mot hans. Pressar sina
läppar - emot hans.
Dom rockar järnet, nyckeln rockar fett i låset. Det rockar fett - och
lyftkranen jobbar hårt och gräver sig mot målet.
Det rockar fett - när det freudianska tåget rusar in i tunneln.
Kontrollörerna har ingen chans att stoppa farten. Det rockar fett - det
rockar snabbare än Arlandaexpressen här i kväll.
Det rockar fett - men hon pratar i telefon men lekfulla herrn ser på och
utanför - lurar skogen?
Och du klär ut dig till dom delar av hennes kropp som är dolda i himlens
innandömen.
Och dom bär ut dig - till återvändsgränden inom cirkusområdet. Dit - där t o
m döden måste lära sig lukta illa.
Men jag höjer min pistol och förkunnar Kristi lära på ett nytt sätt. Det
rockar fett...
Och då stormar den heliga treenigheten in mot mig genom fönstren, från alla
håll, och skriker "Häll dig Frälsare! Som är kommen utav jord - och lever
här bland oss, som en hund bland skökors vän!"
Och kaptenen hissar sina segel, vänder blicken bort mot horisonten och klär
ut sig i ett björnskinn. Och någon ropar häftigt "Befkoof!" som på Urdu
betyder "idiot".
Men min älskade viskar - medan jag sänker mitt roder i henne - viskar:
"älskling, det blir storm i natt."
Och kaptenen löper gatlopp under gatlyktornas sken. Och i hatten bor en apa
och i natten känns en hand som trevar, trevar bort.
Och jorden svämmar över - när vi möts i natt. Och månen skälver häftigt -
nästan blöder - när vi stöts och blöts...
Det rockar fett i natt. Det rockar - fett.
RYMLING FRÅN KAOS (3)
Ja é en rymling - som har flytt från kaos och é på jakt.
Ja é en rymling - söker ingen annans makt.
Ja é en rymling - vandrar mest om natten - syns lite till om dan.
Ja é en rymling - föddes vi vulkanens mynning - och den grymma gudens gap.
Mitt hem är varje soptipp - varje övergiven plats. Jag saknar namn - jag
saknar form. Jag saknar regler - saknar norm.
Ja é en rymling - vandrar runt i kaos centrum varifrån jag flyr.
Ja é en rymling - tar mig in i andras hem.
Ja é en rymling - sover gott i någon annans säng.
Ja é en rymling - drar inga strån till någon annans stack.
Ja é en rymling - passar inte in i fina hem.
Ja é en rymling - jag äter utav andras mat.
Ja é en rymling - jag kallas vedervärdig - lat.
Ja é en rymling - och en oinbjuden gäst.
Om du nånsin undrar över mig, så ta en titt i botten av din sophink. Kanske
har en liten bit av mig, undgått sopsorteringen. Kanske ligger resten i
ICA-påsen avsedd för hanteringen av papper. Kanske är jag smutsen på det
gamla kopparmyntet som du la i uteliggarns hand.
Om du nånsin längtar efter mig. Snabba på innan dom tömmer sopcontainern.
Det är troligt att jag varit där.
Om du nånsin längtar efter kärlek - är jag redo i ditt grovsoprum. Ta på din
gasmask och stig in!
|
