Välj ny poet

Jasim Mohamed







Jasim, med årtusenden i
sitt hår, Iraks dubbelfloder
i ådrorna. Har lagt det gamla
i det nya, i Rinkeby, i Stockholm,
har lagt det nya till det gamla
till en helt ny helhet. I Jasims
dikter är varje ord viktigt.

Den gamle mannen på Rinkebytorg Hans liv är detta torg rymmer alla folkslag, alla kommunikationsmedel. Men var ryms han? I ett foto taget av en söndagsturist? I en hastig blick av en snabbt förbipasserande gäst? Han sitter här inte för att minnas utan för att betrakta färjorna bakom människors ansikten, betrakta kön till bankomaten kön till grönsaker och frukt och kön till ett liv mitt i natten. Han sitter här och ser sitt liv i alla stadier. Sin barndom; Men han hade ingen cykel Han hade en kärra, och sådant passar inte i det liv han ser Torget är modernt och kärror finns numera bara på museer. Någon kysser på torget. Han mumlar: Man kan inte leva förlorade dagar i efterskott. Hans fingrar fäller radbandens kulor i trådens cirkel en efter en tick, tick, tick, tick och börjar om vid samma ände i samma takt med ögonblicken som går förbi och inte kommer tillbaka. Men han räknar inte ögonblicken Han har inte tid att räkna. Han betraktar sitt liv som inte längre är hans Han är torgets egendom Några barn samlas och lyssnar på radbandens tickande och tittar på hans mustascher. De samlar minne. De hör honom jubla: Nu lever jag. Nu lever jag. Marknadens rutiga flaggor vajar över torget och fångar alla blickar: Här lever vi, här lever torget Nu ramlar solen bakom torget han följer efter och lägger sin blick över alla stenar som redan börjar längta Ja, han är gammal men aldrig för gammal för att drömma. Om än om en plats på torget en solig dag.