Välj ny poet

Pia Forshare

Det är jag som är Pia Forshare, somliga kallar mej för globetrotter. Själv skulle jag kalla mej för en resenär. Eftersom jag hela tiden reser omkring mycket så är de flesta av mina dikter s.k. resedikter. Jag har som mål att vara på resande fot minst 6 månader om året. Ibland blir det mer, ibland blir det betydligt mindre. Jag är 32 år och är uppvuxen i en mellansvensk småstad. Jag bor sällan en längre tid på samma ort. Min familj är dock vikig för mig och jag försöker att träffa dem så ofta det bara går. En ständigt återkommande figur i mina dikter är Ragnar, en man som jag mötte under en resa på västgötaslätten för många år sedan. Jag kan lugnt erkänna att jag smälte totalt för Ragnars manlighet (ja, han har skägg). Till min besvikelse så har han aldrig blivit min, men han finns kvar i mina drömmar. Vill ni kontakta mig så nås jag på pia.forshare@apost.nu Eller så kan ni bara skriva en rad i gästboken.

INGEN MUR ÄR KVAR Att fara till Berlin och äta kartoffeln och dricka pils och ha det bra och ingen mur är kvar Att vara i Berlin och leva ragga män och dricka gin är att ha det bra och ingen mur är kvar En fara med Berlin är alla sköna män det rinner till och jag blir vild och ingen mur är kvar Pia, Berlin 1996 I VALENCIA flicka på drift i valencia comprende? flicka får lift i valencia gracias flicka får stock i valencia buenos noches flicka slickar skägg i valencia el salchichon /Pia, Valencia 1989 TILL DIG SOM INTE FÖRSTÅR Stilla skymning raka rör brinnande båtar stilla bön Flängande tidevarv Stilla min sorg Elda elda elda Brinn du din häxa Som en skymmande storbildsTV försvann min bild av dej Skrymmande som Jochens baguette du ryckte fram i mörkret Min tro på framtiden är oförstörd min tro på dej är dock död Gryxbo centralstation 1999 I RONDELLEN På min jakt efter oljemannen är jag här igen Jag åker runt, runt, runt i rondellen utanför ditt hus. Men du vill inte se mej. Jag åker runt, runt, runt, och så tutar jag ibland. Polisen kom förbi Jag sa att det var nåt fel på ratten Men nu verkar det bättre /Pia, Skövde 1998 PÅ ETT CAFÉ I BENGALIEN spattande hönor hmmm... vilket fantastiskt land en jeep dammar förbi oss där vi sitter smuts i min Café au lait Lena lägger ett kort hmm.... en röd 6:a uno är vår bäste vän jag tar en sipp på min café au lait den smakar dammigt och jord så charmigt så oväntat inte alls som i Sverige en man med ett stort skägg går förbi lena suckar förnöjt jag tittar upp safterna rinner till igen jag bestämmer mej för att hålla kvar mina 6:or och spelar i rött en 9:a lurigt, tänkte jag cafét är ganska tomt klockan är kvart över två all jag behöver är Lena, Uno och min Café au Lait /Pia, Bengalien 1989